Sankt Gallen. 1. Kanton i nordöstra Schweiz, gränsar i n. till Thurgau och Bodensjön, i ö. till Vorarlberg, Liechtenstein och Grisens, i s. till Grisons, Glarus och Schwyz samt i v. till Zürich, hvarjämte den omsluter kantonen Appenzell. Areal 2,019 qvkm. Hela kantonen består af i en ring liggande dalar, i hvilkas midt Appenzells högland höjer sig. I v. löper Thurdalen (Toggenburg), i ö. Rhendalen samt i s. v. Wallensjöns och Linths dalgång, mellan hvilka senare Thuralperna höja sig, hvilka sönderfalla i Sentisgruppen, nående en höjd af 2,504 m., och Churfirsten-kedjan. Söder derom, afskildt genom Sargansslätten och Wallensjön, fylles landet af Glarneralpernas östligaste förgrening, Sardona-kedjan, med Ringelspitz (3,249 m.). I n. har landet icke alpkarakter; det är kuperadt, men bördigt; den högsta punkten är Tannenberg (901 m.). De djupast belägna delarna, Zürich- och Bodensjöarna, ligga 409 och 398 m. öfver hafvet. Genom passen öfver Hulftegg, Hummehvald, Wildhaus, Kunkel m. fl. stå kantonens områden i förbindelse med hvarandra. 68 1/2 proc. af arealen äro odlad jord eller betesmark, 16 1/2 proc. skog och 15 proc. improduktiv jord. Åkerbruket lemnar ej tillräckligt med säd för kantonens behof; vin odlas nästan endast i Rhendalen, frukt produceras deremot i betydande mängd. Boskapsskötsel drifves i rätt stor skala, äfvensom silkesodling i Sargansområdet. Skiffer, sand- och kalksten brytas, hvarjämte qvarnstenar huggas. Af mineralkällorna äro de vid Ragaz-Pfäfers mest betydande. Industrien har nått en stor utveckling; särskildt blomstra stickfabriker, bomullsväfrerier, tryckerier och färgerier i Toggenburg och Rhendalen. Handeln främjas genom en mängd ångbåtslinier på Boden- och Zürichsjöarna samt genom de förenade schweizerbanornas jernvägsnät, De förnämsta handelsstäderna äro: Sankt Gallen, Rorschach, Wattwyl, Rapperswyl, Wesen, Wallenstadt, Wryl, Lichtensteig och Altstetten. För den andliga odlingen är sörjdt genom ett lärareseminarium, en kantonsskola, 40 realskolor m. fl. undervisningsanstalter. Kantonen hade 1880 ett innevånareantal af 210,491 personer, hvaraf 83,441 reformerta, 126,164 katoliker och 371 judar. 1888 hade den 229,441 innev. Språket är uteslutande tyska. Författningen (af 1861 med en förändring 1875) är demokratisk. Stora rådet, hvars medlemmar väljas 1 på hvarje 1,200-tal innevånare, är den lagstiftande makten; regeringsrådet, sammansatt af 7 ledamöter, den verkställande myndigheten. Dock måste lagförslag underställas en folkomröstning, om 6,000 medborgare fordra det. Med afseende på administrationen är kantonen delad i 15 »bezirk», hvart och ett med sin kretsdomstol, hvilken subordinerar under kantonsdomstolen i Sankt Gallen som högsta instans. I kyrkligt hänseende lyda katolikerna, hvilka i 9 bezirk utgöra flertalet, under ett katolskt administrationsråd och under biskopen af S., hvars område bildades 1824 af delar af biskopsdömena Chur och Konstanz samt konstituerades som sjelfständigt 1845. Den reformerta kyrkan styres af en synod och ett evangeliskt kyrkoråd. Kantonens trupper tillhöra 7:de divisionens stamområde. Vapnet visar en spöknippa af silfver i grönt fält. Statsinkomsterna uppgingo 1886 till 2,741,356, utgifterna till 2,560,323 fr.
Historia. Staden S. G., som bildar kantonens kärna, uppstod omkring det 614 af den irländske missionären Gallus grundade klostret S. G., hvilket från 9:de till 11:te årh. var det af alemanner bebodda landets förnämsta kulturhärd. Under klostret, hvars abboter sedan 1206 hade riksfurstlig värdighet, lydde staden S. G. äfvensom Appenzell och det i norr belägna s. k. Fürstenland; de öfriga områdena voro fördelade mellan grefvarna af Toggenburg, Werdenberg m. fl. I början af 15:de årh. frigjorde sig dock Appenzell, hvarpå staden S. G., sjelfständig från 1457, tillika med abbotstiftet ingick i schweiziska edsförbundet år 1454. Då stiftet, som inköpt grefskapet Toggenburg 1468, gjorde anspråk på S. G., hvars borgare 1530 för 140,000 fl. sålt sin frihet till detta grefskap, utbröt Toggenburgkriget 1714, hvilket slutade 1718 med erkännande af klostrets rättigheter. Vid edsförbundets upplösning 1798 blef stiftet emellertid upphäfdt; dess områden tilldelades den helvetiska republikens kantoner Linth och Sentis. Den nuvarande kantonen S. G. bildades genom mediationsakten af 1803, hvarvid äfven en strängt representativ författning infördes. 1831 reviderades denna i liberal anda, men de konfessionella skiljaktigheterna inom kantonen medförde häftiga strider. I kriget mot »Sonderbund» 1847 stod S. G. på edsförbundets sida. 1861 fick det en demokratisk författning, till hvilken 1875 fogades lagen om de sextusendes veto.
2. Hufvudstad i nämnda kanton, vackert belägen i Steinachs dal, vid jernvägslinien Winterthur--Rorschach. 27,420 innev. (1888), hvaraf 3/5 protestanter. S. G. är stapelplats för kantonerna Sankt Gallens och Appenzells industrialster samt en af de mest betydande handelsoch fabriksstäder i Schweiz. Dess affärsförbindelser sträcka sig öfver hela jorden. Äfven den andliga kulturen är stadd i blomstring. Den främjas genom en mängd vetenskapliga och konstnärliga föreningar, genom naturhistoriska och arkeologiska museer och konstsamlingar äfvensom genom rikhaltiga stifts- och stadsbibliotek. Staden är säte för en katolsk biskop och har en katedral, uppförd 1755--56, tvänne vackra reformerta kyrkor, en katolsk skola samt kloster.