Grisons

Grisons [-sång] (Ital. Grigioni, Rom. Republica Grisona, T. Graubünden), Schweiz' största kanton, omfattar landets sydöstra del och gränsar i ö. till Tyrolen, i s. till Lombardiet, i v. till Ticino och Uri samt i n. till Glarus, S:t Gallen, Liechtenstein och Vorarlberg. Arealen 7,185 qvkm. Hela kantonen är bergig och har, med undantag af Rhendalen nedanför Reichenau och de italienska dalarna, helt och hållet alpklimat och alpvegetation. En tiondedel af området är betäckt af glacierer. De största af dem äro Adula-gruppen i v., Bernina-gruppen (den väldigaste och högsta) i s. ö., Silvretta i ö. och de på Tödi belägna i n. De förnämsta dalarna äro Rhen-dalarna (Vorder- och Hinter-Rhein) jämte deras sidodalar Vals-dalen, Avers-dalen, Oberhalbstein och Prätigau, hvilka tillsammans bilda Rhens öfre flodområde. Dessutom innesluter kantonen öfre Inns långa och smala dal samt de italienska dalarna Mesocco, Bregaglia och Poschiavo. De inre dalarna äro de högsta i mellersta Europa (S:t Moritz i Engadin ligger 1,856 m., Bivio i Oberhalbstein 1,776 m. och Cresta l. Avers i Aversdalen 1,949 m. öfver hafvet). Snön qvarligger der 6-7 månader, och kornet mognar ej. Skogsafverkning och boskapsskötsel äro landets förnämsta näringskällor. Spanmålsafkastningen är ej tillräcklig för behofvet. Ett stort antal alper är utarrenderadt åt italienska herdar, hvilka om våren föra dit flere tusen far på bete. I Rhendalen nedanför Chur växer vinrankan, i några dalar växa fruktträd samt i de italienska dalarna majs och kastanjer. Tobaksodling förekommer i Poschiavo-dalen. Industrien är obetydlig. Mineraltillgångarna begagnas föga. Mineralkällor finnas i mängd; de mest besökta äro Alveneu, Fideris, Le Prese och San Bernardino samt S:t Moritz, Schuls och Tarasp i Engadin. Öfre Engadin och Davos-dalen hafva på senare tiden vunnit europeisk ryktbarhet såsom kurorter för lungsiktiga. Kantonen, den glesast befolkade i Schweiz, hade d. 1 Dec. 1880 94,991 innev. (13 per qvkm.), af hvilka 56 proc. voro protestanter och 43,9 proc. katoliker. 43,664 talade tyska, 12,976 italienska och 37,794 romanska (ladin). Enligt den reviderade författningen af 1853 är kantonen indelad i 14 "bezirke" (med 39 kretsar). Den lagstiftande makten hvilar hos folket, som antager eller förkastar de af "Stora rådet" (1 medlem för hvarje 1300-tal innev.) föreslagna författningsändringar, lagar och skatter. Verkställande makten tillhör "Lilla rådet" (tre för hvarje år af "Stora rådet" valda ledamöter), som i vigtigare frågor förstärkes med nio, likaledes af stora rådet valda medlemmar till en "Standeskommission". Rösträtt inträder med fyllda 17 år, valbarhet vid 23 års ålder. Hufvudstad är Chur. -- G. utgjorde i forntiden en del af Retien och underkufvades af romarna 15 e. Kr. Från 5:te årh. stod det omvexlande under östgotiskt och langobardiskt, derefter under frankiskt välde och kom genom fördraget i Verdun (843) till Tyskland. Sedan 10:de årh. uppstod i G. en mängd smärre herrskap, bland hvilka biskopen af Chur var den mäktigaste. Till skydd mot dessa sammanslöto sig kommunerna till tre förbund ("bünde"), Gotteshausbund (1396), Oberl. Grauebund (1424), i v., och Zehngerichtenbund (1436), i ö. Det sistnämnda ingick 1450 en förening med Gotteshausbund och 1471 med Grauebund. I slutet af 1400-talet anslöt sig denna statsförening, hvilken vid denna tid började kallas G., såsom "zugewandte orte" till Edsförbundet, men betraktade sig såsom en oberoende stat och ville icke gälla såsom en del af Edsförbundet. Genom eröfringen af Val Tellina, Chiavenna och Bormio från Milano (1512) utvidgade det sitt område, men ådrog sig också krig med Spanien och Österrike. 1797 lades de af G. eröfrade områdena af Napoleon till Cisalpinska republiken. 1798 förenades G. med Helvetiska republiken och inträdde 1803 i schweiziska Edsförbundet.