Vaud, Pays de Vaud [pei dö vå], T. Waadt l. Waadtland, kanton i sydvestra Schweiz, begränsad i v. af franska depart. Jura och Doubs, i n. af kantonen Neuchâtel, Neuchâtelsjön och kant. Fribourg, i ö. af Fribourg. Bern och Valais, i s. af Rhône, Genèvesjön och kant. Genève. Areal 3,223 qvkm. Sydöstra delen af kantonen fylles af de yttersta utlöparna af Bern-alperna (Diablerets, 3,251 m., Dent de Morcles, 2,938 m.), vestra delen af Juras parallel-kedjor (Mont Tendre, 1,680 m., Dole, 1,678 m., Chasseron, 1,611 m.). Mellan Alperna och Jura utbreder sig från Neuchâtel- till Genèvesjön den bördiga högslätten, hvilken i s. faller brant mot Genèvesjön. Norra hälften af kantonen tillhör Rhens flodområde (Sarine och Orbe l. Thièle genom Aar), södra delen Rhônes och Genèvesjöns (tillflöden Grande Eau, Veveyse och Venoge). Af sjöar må utom Genèveoch Neuchâtelsjön nämnas den af Broye genomflutna Morat och Joux-sjön i Jura. Klimatet är efter höjd och läge mycket olika. Mildaste klimatet hafva de förtjusande strandlandskapen vid Genèvesjön och högra sidan af Rhône-dalen. Årstemperaturen vid Montreux vid Genèvesjön är 10,3° C., vintertemperaturen 2,1°, sommartemperaturen 18,5° C. -- Folkmängden uppgick 1880 till 238,730 pers. (deraf 91 proc. reformerta, 7,6 proc. katoliker, 89 proc. fransktalande, 9 proc. tysktalande) och 1888 till 251,297 pers. Vigtigaste näringskällorna äro jordbruk på högslätten, vinodling i Rhônedalen och vid Genèvesjön samt boskapsskötsel i Alperna och Jura. Omkr. 62 proc. af arealen äro odlad jord, ängar och betesmarker m. m., 21 proc. skog, 2 proc. vingårdar och 15 proc. improduktiv mark. 1886 egde kantonen 15,350 hästar, 91,000 nötkreatur, 48,500 svin, 30,200 får och 16,000 getter. Bergsbruket lemnar koksalt, qvarnoch byggnadssten samt något brunkol. Industrien, som ger uppehälle åt 27 proc. af befolkningen, företrädesvis i Jura, lemnar ur, speldosor, jernvaror, cigarrer, choklad och kondenserad mjölk, hvilka jämte vin, nötboskap och trävaror äro de förnämsta exportartiklarna. En vigtig förvärfskälla är turisttrafiken vid Genèvesjön och i alplandet. Bekanta som klimatiska kurorter äro Montreux och dess omgifning, Bex och Grande Eaus dal (Ormont-dessus och O.-dessous). Hufvudstad är Lausanne. Andra märkligare orter äro Nyon. Morges och Vevey vid Genèvesjön, Yverdon vid Neuchâtelsjön, Moudon, Payerne och Avenches på högslätten samt de historiskt bekanta Granson och Chillon. Jernvägarna hafva en längd af 270 km., oberäknadt en »ligne régionale» på landsvägen mellan Lausanne och Échallens samt kabelbanor mellan Lausanne och Ouchy samt mellan Territet och Glion. -- Författningen, af 1885, är representativ-demokratisk med fakultativt referendum och initiativ rörande lagar m. m. samt obligatoriskt finansreferendum rörande utgifter af mer än 1/2 mill. frcs. Stora rådet (1 medlem för 300 röstberättigade), valdt af folket, är den lagstiftande, statsrådet (sju medlemmar, valda af det förra) den verkställande myndigheten. Kalvinisterna äro delade mellan nationalkyrkan och den pietistiska fria kyrkan. Katolikerna lyda under biskoparna af Lausanne (Fribourg) och Sion. Jämte de obligatoriska primärskolorna och de många sekundärskolorna och privatinstituten finnas af högre läroanstalter i Lausanne en akademi med fyra fakulteter, en högre industriskola samt ett lärare- och ett lärarinneseminarium.
Tidigt bebodt, såsom funna pålbyggnader ådagalägga, kom landet genom Julius Caesars seger vid Bibracte (58 f. Kr.) under romarna och koloniserades af dem så fullständigt, att det alltsedan förblifvit ett romanskt land trots eröfringar genom burgunderna (i 5:te årh.) och frankerna (532). Det bildade en del af Karl den stores rike, kom 888 till Öfre Burgund och med detta 1032 till Tyska riket, hvarefter det förlänades till huset Zähringen. Sedan detta utslocknat (1218), eröfrade grefvarna af Savojen småningom större delen af landet. Biskopen af Lausanne behöll emellertid den verldsliga makt, som konungen af Burgund 1011 förlänat honom och blef riksfurste 1270. I 15:de årh. började Bern utvidga sig på Savojens bekostnad med det område, som nu motsvarar V., samt påtvang det underkufvade landet reformerta läran. 1798 slet landet sig med fransmännens hjelp löst från Bern och förklarade sig för en egen fristat under namn af Lemanska republiken, hvilken s. å. ingick i Helvetiska republiken såsom kantonen Leman. Dess område var detsamma som den nuv. kantonens med afdrag af Avenches och Payerne, hvilka tillkommo först 1803. Genom mediationsakten af 1803 blef V. en sjelfständig kanton i schweiz. edsförbundet och gaf sig en representativ-demokratisk författning, som 1831 reviderades i demokratisk riktning. I Sonderbundskriget stod V. på de liberala kantonernas sida och antog den nya förbundsförfattningen af 1848. 1839--46 var kantonen söndrad af religiösa tvister till följd af radikalernas försök att underordna kyrkan under staten, hvilket slutade med den »fria kyrkans» utbrytning. 1879 var V. en af de tre kantoner, som (ehuru förgäfves) röstade mot förbundets subvention till S:t Gotthards-banan.