Uri, en af de tre urkantonerna i Schweiz, omgifves af kantonerna Glarus, Grisons, Ticino, Valais, Bern och Unterwalden samt Vierwaldstättersjön och har en areal af 1,076 qvkm. med 17,285 innev. (1888). U. omfattar den vildaste och ofruktbaraste delen af Schweiz. Reuss' smala dalgång omslutes på tre sidor af höga glacierklädda berg: på vestra sidan Bernalperna med Dammastock (3,633 m.), Sustenhorn (3,511 m.), Titlis (3,239 m.) och Uri-Rothstock (2,932 m.), på östra sidan Glarneralperna med Crispalt (3,080 m.), Tödi (3,623 m.) m. fl. samt i s. Gotthardsgruppen, der de tre farbara öfvergångarna öfver S:t Gotthard (2,114 m.), Furka (2,436 m.) och Oberalp (2,052 m.) leda till grannkantonerna. Mot n. öppnar sig dalen till Urisjön, sydligaste armen af Vierwaldstättersjön. Hufvuddalen består af de båda genom den vilda klyftan vid Schällenen med hvarandra förenade afsatserna Urseren och Uri. De många sidodalarna äro vilda och trånga, till en del rika på storartade landskapsbilder; de vigtigaste äro Göschenen- och Maienthal fr. v. samt Maderaner- och Schächenthal fr. h. Af arealen utgöra omkr. 6 proc. skog, 38,5 proc. åkerjord, ängar och betesmarker, 10,5 proc. glacierer, 45 proc. berg och annan improduktiv mark. Nivåskilnaden mellan den högsta punkten, Dammastock (3,633 m.), och den lägsta, Urisjöns spegel (437 m.), utgör 3,196 m. Klimatet är efter läget högst olika. I Andermatt (1,448 m.) är årstemperaturen + 3° C., i Altorf (478 m.) + 9°. I Reuss' nedre dal och vid sjön växa valnötter och kastanjer, hvaremot Urserendalen är nästan trädlös. Den varma föhn, för hvilken nästan hela Reussdalen är utsatt, är fördelaktig för utvecklingen af en rik vegetation, på samma gång den är orsaken till olycksbringande öfversvämningar. Hufvudnäringar äro boskapsskötsel och jordbruk. Kantonen räknade 1886 omkr. 12,000 nötkreatur, 10,500 får, 11,000 getter och 2,300 svin. Urserendalen exporterar förträfflig ost. Granit, gneis och kalksten brytas i bergen, som äfven innehålla bergkristaller, granater, turmaliner, flussoch fältspat m. m. Industrien (dynamittillverkning och träslöjd) ger uppehälle åt endast 14 proc., handeln åt endast 7 proc. af befolkningen. Vigtig är deremot turisttrafiken öfver S:t Gotthard och till kurorterna Seelisberg, Maderanerthal, Andermatt etc. De förnämsta samfärdslinierna äro S:t Gotthardsbanan, Oberalp- och Furkavägen samt angbåtslinien på Vierwaldstättersjön. De förnämsta orterna, utom hufvudorten Altorf, äro Andermatt (Urseren), Göschenen, Wasen och Flüelen, alla vid S:t Gotthardsvägen, Seelisberg ofvanför Rütli samt Bürglen vid ingången till Schächendalen. Uriborna äro ett genomkatolskt folk af germansk stam, föga intelligenta och troget fäst-hängande vid fäderneärfda bruk. Denna konservatism är ock grunden till skolväsendets ringa utveckling, de allmänna bibliotekens obetydlighet och bristen på humanitära inrättningar. Kantonen tillhör biskopsstiftet Chur; tre kloster finnas. Författningen är rent demokratisk. Folkförsamlingen (landesgemeinde) afgör öfver lagar och dyl. samt väljer landamman och regeringsrådet (9 medlemmar), hvilket utöfvar den verkställande makten. Folkets lagstiftande organ, landrådet (1 medlem på 300 innev.), väljes deremot i de särskilda kommunerna. Vapnet är ett svart tjurhufvud (ur) i guldfält.
U. namnes först 853 i klostret Frauenmünsters i Zürich stiftelsebref; det tillhörde till större delen detta kloster och erhöll riksomedelbarhet af kejsar Fredrik II. Redan 1147 slöto »de frie i U.» med Schwyz och Unterwalden ett förbund och förnyade detta 1291 och 1315. Från den tiden delade U. Edsförbundets öden ända till förbundets omstörtning genom franska invasionen 1798. Genom den helvetiska enhetsförfattningen lades U. till den nya kantonen Vierwaldstätte. 1799 var det skådeplats för heta strider mellan fransmän, ryssar och österrikare. Mediationsakten af 1803 återgaf U. en sjelfständig kantons rättigheter, men minskade dess område. U. hörde städse till de konservativa, strängt katolska kantonerna och följde nästan alltid Schwyz' och Unterwaldens politiska system. Derför deltog det i Sarnenförbundet 1832, i protesten mot klostrens upphäfvande och i Sonderbund. Partiella författningsrevisioner företogos 1879, 1881 och 1886.