Zug

Zug. 1. Kanton i Schweiz, näst de båda halfkantonerna Basel-stadt och Appenzell-Innerrhoden den minsta kantonen, ligger i hjertat af landet, omgifven af Zürich, Schwyz, Luzern och Aargau, och har en areal af 239 qvkm. Sydöstra delen af kantonen är ett bergland (Rossberg med Wildspitz, 1,582 m., och Hohe Rhonen), nordvestra delen en bördig, kuperad högslätt. Utom Sihl, som bildar nordöstra gränsen, är Lorze, som från Egerisjön flyter till Zugsjön och Reuss, landets enda flod. Folkmängden uppgick 1888 till 23,029 pers., de fleste af tysk härkomst och katolsk bekännelse. Hufvudnäringar äro jordbruk, ladugårdsskötsel och industri. Omkr. 75 proc. af arealen anses som produktiv mark (skogar 12,5 proc.), medan af det återstående hälften är vatten. Jordbruket lemnar ej tillräckligt med spanmåi för behofvet, men deremot mycket frukt och något vin. Industrien, hvars vigtigaste grenar äro tillverkning af kondenserad mjölk, bomulls-, siden- och pappersindustri, ger föda åt 40 proc. af befolkningen. Industrialster, jämte trävaror, frukt och kirschwasser exporteras. Staden Zug är medelst jernväg förenad med Luzern och Zürich, och denna linie står vid Rotkreuz i förbindelse med Gotthardsbanan och aargauiska sydbanan. De vigtigaste orterna jämte hufvudstaden Zug äro byarna Ober- och Unter-Egeri, Baar, Cham och Menzingen. Författningen (af d. 22 Dec. 1873, reviderad 1876 och 1881) är representativ-demokratisk med fakultativt referendum och initiativ. Lagstiftningen utöfvas af kantonsrådet, 73 medlemmar (58, 1 på hvarje 400-tal af befolkningen, valda i de särskilda kommunerna, och 15 af hela befolkningen, för tre år), verkställande makten af regeringsrådet (7 medlemmar valda af kommunerna för 3 år), hvars president bär titeln landammann. I kyrkligt hänseende hör kantonen, som ännu har sex kloster, till biskopsstiftet Basel. Högre undervisningsanstalter äro kantonsskolan (gymnasium och industriskola), lärareseminarium i Zug samt lärarinneseminarium i Menzingen. — Landets egentliga historia börjar i senare medeltiden, då det 1173 från grefvarna af Lenzburg öfvergick till Kyburgarna, 1264 kom till Habsburg-Österrike och 1352 besattes af edsförbundet och upptogs i detta. Z. deltog 1524 med skogskantonerna i bekämpandet af reformationen och stred i religionskrigen 1531, 1653 och 1712 på katolikernas sida. 1798 lades det till kantonen Waldstätten, men blef åter sjelfständigt genom mediationsakten 1803. 1845 slöt det sig till Sonderbund, besattes derför 1847 med edsförbundets trupper och protesterade mot antagandet af 1849 års förbundsförfattning samt revisionerna 1872 och 1874. — 2. Hufvudstad i nämnda kanton, vid nordöstra änden af Zugsjön, 20 km. n. ö. om Luzern, förenad med denna stad och med Zürich genom jernväg. Omkr. 5,000 innev. Märkligare byggnader i den vackert belägna staden, som med sina två kloster, sina många kyrkor och kapell, sina väldiga vårdtorn och ståtliga gamla borgarehus har en ålderdomlig prägel, äro kapucin- och S:t Osvaldskyrkan, kantonshospitalet, lärareseminariet, det sengotiska rådhuset med historiskt museum, tyghuset med vapentroféer samt den nya regeringsbyggnaden. Belägen tätt utmed sjön, har staden mer än en gång lidit af jordskred, hvarvid flere hus försvunnit i sjön, bl. a. åren 1435, 1594 och d. 5 Juli 1887.