Solothurn (Fr. Soleure). 1. Kanton i nordvestra Schweiz, begränsas i ö. af kant. Basel och Aargau, i s. och v. af Bern samt i n. af Basel. Areal 792 qvkm. S. består af en snedt korsformig hufvuddel och tre enklaver. Kantonen genomskäres från s. v. till n. ö. af fem af Juras kalkkedjor; på den sydligaste af dessa äro kantonens högsta bergstoppar belägna: Hasenmatt (1,449 m.), Röthifluh (1,398 m.) och Weissenstein (1,284 m.). Södra delen af S. består af fruktbara högslätter, på hvilka höja sig det breda Bucheggberg. Af arealen äro 31,3 proc. skogbärande mark, 60,3 proc. åker och trädgårdar, äng och betesmark samt 8,4 proc. improduktiv mark. De södra Jura-trakterna äfvensom högslätterna höra till Aars flodområde; Aar upptager i närheten af staden S. Grosse Emme och vid Olten bifloden Dünnern. De norra trakterna tillhöra Birs' flodområde. Kantonen räknade 80,424 innev. 1880, af hvilka 63,037 voro katoliker, 17,114 reformerta, 139 judar och 134 tillhörde andra trosbekännelser. 1888 utgjorde befolkningen 85,720 personer. Befolkningen talar med högst få undantag tyska. Åkerbruket är hufvudnäring och lemnar säd öfver landets behof. Vinodlingen är utan betydelse, men deremot är fruktodlingen af stor vigt. Boskapsskötsel är hufvudnäring för alpbefolkningen och innevånarna i de högre Jura-trakterna. Af produkter ur mineralriket erhållas i S. kalksten (Solothurnmarmor), gips och sandsten. Industrien gifver näring åt 42 proc. af befolkningen. De vigtigaste industrigrenarna äro urtillverkning, gjuterier, pappersfabrikation, ulloch bomullsspinnerier, sidenfabrikation m. m. -- Författningen är demokratisk. Lagstiftande makten utöfvas af kantonalrådet, hvars medlemmar, 1 för hvarje 650-tal af befolkningen, väljas för 5 år direkt af folket. För nya lagar och anslag öfver 100,000 frcs fordras referendum. Verkställande makten utöfvas af de på 5 år af kantonalrådet valde 5 medlemmarna i regeringsrådet. I administrativt afseende är kantonen delad i 5 oberämter. Hufvudstad är Soluthurn. Hvarje politisk församling eger en fredsdomare, hvarje bezirk en amtsgericht. I kriminalsaker dömer en schwurgericht; högsta instansen är en obergericht. Skolväsendet är väl ordnadt. Katolikerna lyda under biskopsstiftet Basel; protestanterna sluta sig till »landskyrkan» i Bern, gammalkatolikerna till den schweiziska nationaldiöcesen. -- 2. Hufvudstad i nämnda kanton, belägen på båda sidor om Aar, 33 km. n. om Bern och 429 m. öfver hafvet. 7,668 innev. (1880), mest katoliker. Staden är ännu delvis omsluten af murar och torn samt väl byggd. Märkligaste byggnader äro rådhuset, det urgamla »Markt-turm», och tyghuset med rikhaltig vapensamling. Den förnämsta af stadens 11 kyrkor är den 1762--73 uppförda S:t Ursus-katedralen i florentinsk stil med ett 60 m. högt torn. Staden har äfven en kantonalbank, en teater, en kantonskola och ett kantonbibliotek. S. har utmärkt vackra omgifningar, bland hvilka må nämnas byn Zuchwyl, på hvars kyrkogård Kosciuszkos hjerta är begrafvet, eremitkojan S:t Verena i en klyfta i Jura, dårhuset Rosegg och kurorten Weissenstein med berömd utsigt. S. är station vid jernvägarna Biel--S.--Olten, Lyss--S.--Herzogenbuchsee, S.--Burgdorf och Basel--Delémont--Biel.
Historia. Kantonen S. bildades urspr. af dess hufvudstad, den forna romerska gränsorten Solodurum, hvars område i 5:te årh. innehades af alemanner, i 6:te af franker, i 10:de af burgunder och under tiden 1097--1218 af hertigarna af Zähringen. Först efter den sistnämnda ättens utslocknande (1218) erhöll staden riksfrihet och tog sedermera lifligt del i kantonen Berns strider med den österrikisk-burgundiska adeln samt inträdde 1481, med af flere grefskap tillökadt område, i edsförbundet. Reformationen, som vunnit stort insteg i kantonen, undertrycktes, och styrelsen öfvergick under de följande århundradena från att vara aristokratisk till en rent oligarkisk, i det att några få af stadens slägter innehade makten och med fogdar regerade landet. Denna statsform blef visserligen, om ock i mildare gestalt, å nyo införd, sedan den efter fransmännens eröfring 1798 genomdrifna friare författningen upphäfts 1814, men afskaffades redan 1832, då landet tillkämpade sig politisk likställighet med staden. Från denna tidpunkt har utvecklingen gått i demokratisk anda. Sålunda ställde sig kantonen i Sonderbundkriget (1847) på de liberales sida, röstade 1872 och 1874 för revision af förbundsförfattningen och har under sista tiden ifrigt försvarat sin ställning gentemot den katolska kyrkans anspråk. Dess författning af d. 21 Dec. 1875 närmar sig den rena demokratien.