Sida 54
Utställningsfältet vid midvintertid af A. H—m.
jer vägen uppför backen, så har man till vänster den Norska Fiskeriutställningen, hvilken tyckes komma att blifva ganska stor. Den ligger nedanför sluttningen mot Brunnsviken och är nästan helt och hållet utbyggd i sjön. Det är icke möjligt att göra sig någon föreställning om densamma ännu, emedan man först nyligen börjat neddrif-vandet af de pålar, på hvilka byggnaden skall hvila, och man arbetar med tre pål-kranar. Som grunden icke tyckes vara svår, så torde detta arbete snart nog hinna afslutas, och byggnaden stå färdig vid islossningen.
Därnäst kommer platsen för de läktare och den bassäng, där »marinskåde-spelen» skola uppföras efter samma mönster som dem å Army and Xavy-utställ-ningen i London 1891 och nu senast å Berlinerutställningen. Dessa skådespel äro ganska intressanta. Hela sjöslag utföras med miniatyrmodeller till verkliga krigsskepp, och man ser sådana, hvilka blifva så illa åtgångna, att de synas alldeles redlösa, andra, hvilka kantra, åter andra, hvilka blifvit så tilltygade, att de måste draga sig ur striden; och i London var till och med ett, som sprang i luften, under det att andra gingo till botten för minor och torpedos. Afvenså får man se befästningar på land i strid med skepp, och kanonaden å ömse sidor är utförd alldeles som i verkligheten. De små kanonerna smälla ganska respektabelt, och stundom har man svårt att följa striden för krutröks skull. För närvarande har man ej hunnit längre än att arbete, med inhägnaden börjats. Och då det ursprungliga kontraktet med ägaren till >: marinattiraljen» påstås upphäfdt och nya underhandlingar inledts, är det, när detta skrifves, ovisst, hur desamma komma att utfalla. Om desamma komma till stånd, blir nog marinskådespelet en af de »dragande krafter», som, ehuru ej »något nytt», komma att följas med stor uppmärksamhet.
Följer man nu andra sidan af vägen tillbaka, så möter där den branta sluttningen ned från Skansen; här komma en mängd byggnader att få sin plats, och af dessa äro en del under arbete. Men innan vi gå vidare bedja vi läsaren stanna ett ögonblick. Just där marinskådespelets inhägnad börjar, har vägen nått sin största höjd, och där är till vänster ett rundt plan med ett träd i midten. Ilär bruka sommartiden finnas säten eller trädgårdssoffor utställda för den trötte besökaren af denna vackra plats, hvarest man i all bekvämlighet kan njuta af den härliga utsikten. Man har hela Brunnsviken framför och under sig och kan se tvärt öfver och åt båda sidor längs med denna. Till vänster ser man i bakgrunden en del af norr med den högt belägna Johannis kyrka samt en del af de lägre partierna, hvarest här och där en ångskorsten sticker upp och atbryter enformigheten, därefter följer det imponerande Östermalmstemplet med dess höga kupol, till formen kanske den vackraste i världen och fullt ut lika vacker som Invalid-dömens kupol i Paris. Här dominerar den den omgifvande höga stadsdelen och tager sig obeskrifligt ståtlig ut. Kyrkan är belägen i denna stadsdels centrum på dess högsta del och utgör sålunda, så att säga, dess tyngdpunkt, och då man ser dess kupol resa sig öfver Strandvägens långa rad af palats, är det med välbehag som blicken hvilar därpå.
Därefter ser man närmare till vänster de stora, högt belägna och ståtliga gardes-kasernerna, och nedanför dessa vid stranden det nätta skogsinstitutet, inbäddadt i lummiga massor af höga träd. Midt för sig har man Ladugårdsgärdet — Stockholms Longchamp — dess exercis- och kapplöpningsplats, och något litet till höger på en kulle den så kallade Borgen, hvarifrån konungen kan taga en omfattande öfversikt öfver hela det stora manöverfältet. Vidare till höger uppe på stranden dragonernas etablissement; längre bort några villor inbäddade i grupper af löfträd, och ofvan dessa höja sig i bakgrunden Kaknässkogens dunkla massor af barrträd.
Denna lilla framskjutande rundel är ovedersägligen utställningens vackraste utsiktspunkt, och man har därifrån äfven en utsikt mot själfva utställningen. Man ser
Källa: Project Runeberg ·
