Sida 126
X. Sagan om korsnäbben
122 och sedermera låta andra pröfva och bedöma hans handlingar! Det anser jag vara det allrabästa och klokaste.« ■ !
«Det har du fullkomligt rätt i, min vän,» genmälte tuppen. »Hädanefter vilja vi aldrig mera tvista med hvarandra om våra, verkliga eller inbillade, företräden, utan redligt söka att verka enhvar i sitt kall och efter sin bästa för- / måga. Tillstå vill jag dock, innan vi skiljas, både att jag rr gjort dig orätt och att jag, så väl nu som åtskilliga gånger förut, icke, på sätt jag bordt, besinnat sanningsenligheten af den gamla lefnadsregeln: eget beröm luktar alltid illa.»
! X.
Sagan om Korsnäbben.
»Se der, pappa, se der sitter åter en korsnäbb!» ropade den tioårige Manne till sin far, under det de vandrade genom en skogsdunge i rigtning mot en liten insjö, i hvilken de ämnade fiska. »Du lofvade mig redan i förrgår att, i anledning af den korsnäbb, som vi då sågo, berätta mig en folksaga; men längre än till löftet har det dock icke ännu kommit. Vi hafva ännu ett godt stycke till sjön, och det skulle
Källa: Alvin · ·
