Sida 42
III. Lysmaskarne och grodorna
:<
42 herre och icke visste af någon annan underdånighet, än den vördnad, som man var skyldig samhällsordningen och den allmänna viljans representant, domaren.
III.
Lysmaskarne och Grodorna.
»Det skulle», yttrade en gång en groda till ett par i dess närhet varande lysmaskar, »det skulle vara bra roligt att veta hvarföre I, era små stackare, svärmen så der omkring i mörkret, Det är ett surrande och ett jagande och ett jägtande, än här och än der, som om hela trakten med alla dess träd, blommor, buskar och vatten vore er egendom ...»
»Det skulle», genmälte då en af de små lysmaskarne, »äfven för oss vara bra roligt att få veta orsaken, hvarföre du och dina likar hela natten igenom uppstämma edra afj skyvärda visor. Det är ett qvackande och ett qväkande och ett smackande så, att öronhinnorna kunna remna vid de missljud, som frampressas ur edra strupar och träffa desamma.»
»Hm», yttrade då en af grodorna, »vi qväda så godt vi kunna, och oss sjelfve förefalla icke våra visor så afskyvärda.
Källa: Alvin · ·
