Sida 50
IV. Fogeln, som for vilse och kom till främmande land
50 skalden sjunga och som han med säkerhet visste en gång. skola förklara allt, som ännu för hans själ var dunkelt eller låg höljdt i natt och mörker».
IY.
Fogcln, som for vilse och kom till främmande land»
En liten fogel hade under en flyttfärd råkat att skilja sig från sina kamrater och blef af luftströmmen drifven till ett för honom helt och hållet främmande land, der han icke fann någon enda af sitt slägte, icke ens någon af de fogelarter, som han var van att umgås med i sin hembygd. Icke en enda lärka, bofink, grönsiska, domherre, näktergal, sparf eller rödstjert var derstädes att upptäcka, huru mycket han än flög omkring och sökte att finna någon sådan. Alla de foglar, han såg i det främmande landet, hade andra fjäderdrägter och sjöngo helt andra sånger, än dem, i hvilka han så ofta instämt och hört ljuda i sitt hemlands skogar. Djupt bedröfvad satte han sig då på en liten gren och klagade t »0, huru ensam och öfvergifven är jag icke i detta obekanta land! Bland alla de tusentals foglar, som flyga omkring mig.
Källa: Alvin · ·
