Sida ix
I. Den unge björnen
I.
Deu unge Björnen.
En
gammal björn satt en gång i sitt fädernehem, Nalleborg kalladt, och förtärde med mycken smak sin frukost, bestående af flera ypperliga honungskakor. Hans hustru, 1 björninnan, gjorde honom sällskap, och under måltiden vttrade hon, bland annat, till honom:
»Hör nu på, min gubbe lille, hvad jag har att säga! Tycker icke du, liksom jag, att det kunde vara på tiden låta vår yngste son komma ut litet i verlden för att lära sig belefvenhet och fina seder?»
»Brr!» brummade björnen, »livad skulle du väl då vilja göra utaf honom, om jag får lof att fråga? Något annat än en björn kan han ju dock icke blifva, äfven om du satte honom i en af hufvudstadens förnämsta uppfostrings-anstalter.»
»Det vet jag nog», genmälte björninnan; »men dock en helt annan björn, än du, våra äldre söner och deras gelikar. 1
Källa: Alvin · ·
