Sida x
I. Den unge björnen
2 Jag skulle så gerna önska, att åtminstone en af vår familj blefve någonting utmärkt. Här i skogen — det bör du sjelf kunna inse — kan den stackars Nalle alisicke erhålla någon uppfostran, utan blir en plumphuggare liksom hela den öfriga slägten. Jag vill, att han skall lära skicka sig som en hofman, buga sig artigt, dansa efter takt, stupa kullerbytta m. m. d.»
»Jag kan på intet sätt dela dina åsigter i detta fall», svarade den gamle björnen. »Dansa, buga sig, stupa kullerbytta .... fy tusan! Vill du då göra en apa af honom? En apa må vinnlägga sig om dylika öfningar; men icke en björn. Han är skapad för skogen och vildmarken, icke för städerna och hofsalarne; det är min tanka.»
»Men, min allerkäraste gubbe», genmälte björninnan inställsamt, »ser du då icke hvilka stora och naturliga anlag t til! belefvenhet och hofmanna-seder, hvilka vår Nalle besitter? Det vore ju en stor skada, om dessa anlag icke skulle blifva utvecklade, och Nalle i följd deraf endast blifva en simpel skogsbo, då han likfullt, under andra förhållanden, kuude förvärfva heder och anseende, till och med bland menniskorna, hvilka annars så ofta ordspråksvis pläga anföra björnarne såsom exempel på råhet, plumphet och otymplighet. Gör mig fördenskull till viljes blott denna gång, min snälle gubbe! Låt Nalle begifva sig ut på resor! Du skall få se, huru artig,
■
Källa: Alvin · ·
