Sida 1
I. Den unge björnen
3
belefvad och bildad han en gång skall återkomma till fäder-
nehemmet.»
Den gamle björnen skakade misstroget sitt hufvud och
brummade en lång stund för sig sjelf om »fåfänga», »dumma
påhitt», »högfärd» och annat dylikt. Slutligen yttrade han
dock: Nå väl, mor, du skall få din vilja fram; men på för-
hand säger jag dig, att om Nalle en gång kommer hem till
vår boning såsom en en vekling, sprätt, en stackare, hvilken
icke kan göra lika goda bruk af sina naturliga krafter som
en af oss andra, så vill jag ailsicke veta af honom, utan för-
skjuter honom och kör honom genast på dörren. Mitt beslut
i detta fall är lika orubbligt, som den klippa, under hvilken
vi bo. Gör nu hvad du sjelf vill; men säg mig först om
du ämnar skicka honom ut i verlden utan någon vän, utan
någon ledare eller lärare, med ett ord: utan någon pålitlig
följeslagare?»
»Nej, bevars, min gubbe lille», svarade björninnan, »så
dum och oeftertänksam kan jag visst icke vara. Vår gamle
husvän, Mickel i Raf, anträder morgon en längre resa, och
jag har redan vidtalat honom om att taga vår son med sig.
Mickel har ock lolvat att i detta fall gå min önskan till mö-
tes, så vida du icke hade något att deremot invända.»
»Brr!» brummade ånyo den gamle björnen, »en sämre
följeslagare kunde du väl näppeligen hafva valt, än just Mic-
kel, som alltid, huru hal och inställsam han än är, haft ett
Källa: Alvin · ·
