Sida 91
SJUKDOMAR I LUXCrVÄFKADEK,
91
äro i vissa hänseende mycket växlande, beroende på smittans större eller mindre lifskraft samt på patientens ålder, hälsotillstånd och lefnadsförhållanden. Man kan dock icke bestämdt skilja annat än mellan två former af sjukdomen: den kroniska med långsamt förlopp under ett eller vanligen flera år samt den akuta med hastigt förlopp under några veckor eller månader. Den förstnämnda formen är den vanligaste och vi gå därför att först skildra densamma eller
Den kroniska lungtuberkulosen (vanlig lungsot).
Lungtuberkulos är den vanligaste och mest dödande formen af tuberkulos. Den ar känd sedan äldsta tider, beskrifven i sina hufvuddrag redan af Hippokrates, och förekommer — efter hvad resande iakttagit — bland alla raser och folk på jorden, om än i olika utbredning. Där luften är renast förekommer den minst, men tvifvelaktigt är, om några omottagliga (immuna) trakter finnas på jorden. Såsom sådana hafva nämnts högt belägna landsträckor, t. ex. mer än 2,000 fot (600 meter) öfver hafvet, eller mindre öar långt ute i hafvet, såsom ön Madeira. Men fullkomligt omottaglig är ingen ort, om än vissa äro vida mindre mottagliga än andra. Så t. ex. i Sverige den högt belägna Sköfde-trakten och Bohusläns skär med klippgrund, dit Marstrand äfven hör.
Mest uppträder lungsot bland de stora städernas fattigaste befolkning. Den orena, dammfyllda luft, som inandas i trånga mörka bostäder vid smala gator, uti förening med kanske dålig föda och dålig beklädnad måste härvid anses såsom de förnämsta sjukdomsorsakerna. Den medicinska statistiken visar äfven, att lungsots-dödligheten af tagit i flera Europas länder och storstäder under de senaste årtiondena, hvilket man måste ställa i samband med förbättrade lefnadsvillkor och hygieniska förhållanden.
Sålunda uppgifves för England dödligheten i lungsot åren 1858 — 67 till 25 på 10,000 invånare, men för åren 1877 — 86 till blott 18 på samma antal. — Man antager, att i Europa dock ännu hvart 7:de dödsfall beror på lungsot. De periodiskt uppträdande farsoterna: kolera, koppor, difteri m. fl. taga icke på långt när så många lif. I Preussen dogo sålunda åren 1831— 70 343,950 personer genom kolera, men ungefär tio gånger så många på samma tid genom lungsot.
För vårt land hafva vi statistik öfver dödsorsakerna blott för städerna. 1 dessa dogo 1861 — 65 36, men 1890 — 94 blott 25 på 10,000 lefvande af lungsot. I Stockholm, som haft den största lungsotsdödligheten bland våra städer, har denna nedgått oafbrutet de sista 20 åren och sjunkit från nära 41 för åren 1876 — 80 till 28 för åren 1891 — 95 på 10,000 invånare. Men dock är för de lifskraftigaste åldersklasserna mellan 10 och 40 års ålder lungsot den ojämförligt viktigaste dödsorsaken, så att i denna ålder hvart tredje eller fjärde dödsfall såväl i hufvudstaden som i våra öfriga städer ännu beror på denna sjukdom. De största städerna hafva den största dödligheten; sålunda för åren 1875 — 94 Stockholm och Göteborg tillsammans 32, andra städer med mer än 10,000 inv. 29, med 2 — 10,000 inv. 20, med mindre än 2,000 inv. 18 dödsfall på 10,000 lefvande.
Dock inverka äfven bostädernas och arbetenas beskaffenhet i hög grad. I Stockholm var dödligheten 1881 — 90 stör9t i de församlingar, som hyste den mest trångbodda och fattiga befolkningen (Nikolai, Adolf Fredriks, Katarina och Kungsholms förs.) — Män dö hos oss mer än kvinnor, synnerligen i medelåldern, 20 — 40 år; på 45 kvinnor i denna ålder kommo 1891 — 93 62 män. Men sjukdomen angriper alla åldrar, ehuru dess förlopp är hastigast hos dem, som äro unga. — Fabriksarbetare angripas mera än andra. Därför har ock vår fabriksstad Norrköping flera dödsfall än andra likstora städer i riket. Bland olika slag af fabriksarbetare är dock olika stor dödlighet. Mest utsatta äro de, som arbeta i mycket dammfylld Juft; värst är stendamm (såsom for porslinsarbetare, slipare, stenhuggare) eller metalldamm (maskinarbetare, gjutare m. fl.); vidare angripas ofta tobaksarbetare, bokbindare, boktryckare
Källa: Internet Archive ·
