Sida 107
SJUKDOMAR I LUNCtYÄFNADEX.
107
med långt framskriden lungsot. Kallvåta värmande omslag anbringas bäst under form af våt schal* för att verka äfven på lungspetsarna. Of van på en kall våt väl urvriden duk af groft linne lägges en torr ylleduk och alltsammans kvarhålles med korsbinda. Omslaget skall värma; gör det icke så, lägges vaxtaft mellan det våta och torra. Omslaget kvarligger några timmar i sender, bäst under natten; Det lindrar hosta och lättar upphostning.
Brunnskur rekommenderas lungsotssjuke blott i sjukdomens första början och mest med hänsyn till lungkatarren, som vanligen medföljer sjukdomen, vid någon af de för strup- och lungkatarr brukade alkaliska hälsobrunnarna i Tyskland (se sid. 66). Såsom särskildt lämplig för lungsotssjuka användes Lippspringe i Westfalen på grund af dess starka kalk- och kväfvehalt. Den, som icke kan resa till utländska brunnar, må vid en inhemsk kurort begagna nu afsedda hälsovatten.
Rörelsekur användes bäst under form af svensk sjukgymnastik. Denna kan afse dels att förbättra hela ämnesomsättningen (stegra matlusten och befordra sömn) genom allmänna aktiva och passiva rörelser, dels att förbättra matsmältningen och afföringen genom magrörelser, dels att befrämja respirationen och underlätta upphostningen genom passiva bröströrelser, dels att afleda blodstockning i lungan genom massage af bröstmusklerna m. m. — I brist på en af sakkunnig person gifven sjukgymnastik får den sjuke taga promenader till fots eller i vagn, rida på häst eller hjuling i den mån krafterna medgifva. Viktigt är, att rörelsen afpassas noga efter krafterna och sker under lämpliga afbrott för hvila. — Meningarna äro delade om, huruvida rörelsekur under en eller annan form bör fortsättas, då lungsoten är förenad med feber. De flesta läkare vilja då lägga patienten till sängs för full hvila, att krafter, lung- och hjärtverksamhet så mycket som möjligt må sparas. Äfven menar man, att naturens bemödande att genom en bindeväfskapsel instänga och afgränsa sjukdomshärden i lungan från den friska väfnaden icke bör störas, såsom det kan ske genom djupandningar. Åtskilliga svenska sjukgymnaster påstå sig dock med framgång kunna behandla patienterna äfven vid hektisk feber, så att krafterna höjas och en åtminstone tillfällig förbättring vinnes genom rörelsebehandlingen. Dennas verkan bör dock genom termometern och vågen då flitigt kontrolleras.
Specifika läkemedel af mångfaldigt slag äro under olika tider försökta och ofta af förslagsställarna i hög grad prisade för sin goda verkan mot lungsot. Men att de icke hållit profvet synes mer än nog däraf, att sfändigt nya medel föras till torgs. Det kan tyckas, att, sedan tuberkelbacillen upptäcktes, man skulle lätt nog kunna utröna, hvilka medel, som äro ägnade att döda bacillen. Men det blir alltid stor skillnad mellan en strid utom och inom en lefvande kropp. Ingifna läkemedel, som äro gifter för parasiten, blifva äfven gifter för hela organismen. Vi hafva många smittdödande medel. Men de kunna icke i nog stora och starka doser användas för sjuka. Vid lungtuberkulos kan det ju tyckas, som om man skulle kunna komma
* Se Läkarebok del 1, sid. 76.
Källa: Internet Archive ·
