Läkarebok för alla : hälso- och sjukvårdslära i populär form

LÄKAREBOK FÖR ALLA.

108

långt med inandade medel. Men dessa blifva, när de intränga i lungorna såsom gaser, så förtunnade i andningsluften, att de icke blifva farliga för parasiterna. Emellertid bar man trott sig se nytta af vissa gasers inandning. Mest är använd svafvelsyrlighet. På sista tiden har man försökt formalin. Hos oss bar rekommenderats kalciumbisulfit (Lönnerbergs »antiseptin») samt ättiketer (Håkanssons s>salubrin» eller »ättikkur»). Annorstädes bar försökts förtätad luft , fluorväte , kväfgas m. m., som nu icke vidare hafva förtroende. För dessa inandningar äro konstruerade flera slags andningsapparater, bvilka det vore för vidlyftigt att här beskrifva. För vissa medel kunna de sid. 41 och 66 beskrifna apparaterna användas.

Till intagning har endast kreosot och kompositioner eller variationer däraf, såsom guajakol och kreosotal m. fl., bibehållit förtroende såsom verksamma att hämma, om än icke att stämma, sjukdomsprocessen. De gifvas i små doser (2 — 25) droppar ett par tre gånger dagligen blandade i fiskolja, vin, tinktur, syrup m. m., i piller eller gelatinkapslar. I det ena fallet som det andra fördärfva de dock lätt magen, hvarför de äfven pläga ingifvas under form af klistirer. Användningen bör anordnas och öfvervakas af läkare.

Såsom bekant äro äfven under huden insprutade medel försökta. Det mest omtalade af dessa är Kochs tuberkulin, som 1890 med stora förhoppningar spreds i världen. Detta medel innehåller produkterna af tuberkelbacillernas ämnesomsättning, hvilka för dem själfva äro ett gift. Men de äro äfven ett starkt gift för vår organism, hvarför de framkalla feber och i större doser farliga förgiftningssymptomer. Tuberkulinet har emellertid visat sig äga en botande verkan för tuberkulos i dess början. Dock användes det nu föga annat än till att ställa diagnosen på tuberkulos hos djur, någon gång äfven hos människor. Ty medlet framkallar feber hos de tuberkelsjuka, men mycket sällan hos andra. Icke mer än tuberkulin et har tuberkuloeidin (af Klebs) eller tuberkulin B (af Koch) tillvunnit sig förtroende. De äro andra slags preparat af tuberkelbaciller.

Då sålunda de medel, som afse ett verkligt direkt botande, oftast lämna läkaren i sticket, får han nöja sig med lindrande medel (palliativer) mot de mest besvärande symptomen.

Den ofta retsamma hostan bör den sjuke öfva sig i att betvinga, tilldess slem samlar sig, som behöfver hostas upp. Djupa inandningar och klunkvis drickande af varm mjölk, något alkaliskt vatten eller dyl. hjälper att betvinga hostan. Hvarom icke, så kunna brukas alla de hostlindrande medel, som användas mot en enkel lungkatarr, hvarom se sid. 68 — 69, eller mot en strupkatarr, hvarorfi se sid. 40 — 44. — Båsom ett godt medel mot både hostan och själfva sjukdomen har fiskolja (torsklefvertran) gammal häfd för sig. Huruvida den verkar endast såsom ett lättsmält fett näringsmedel eller verkligt botande genom den lilla jodhalt, som finnes i oljan, är en outredd sak. Men medlet förtjänar i hvad fall som helst användning af dem, hvilkas gom och mage väl fördraga det. — Strup- och lungkatarr, som hos i öfrigt friska personer kunna tagas lätt nog, påkalla vid misstanka om lungsot alltid en omsorgsfull behandling.