Sida 109
SJUKDOMAR I LUKGVÄFNADEN.
109
Det säger sig själft, att den matleda, dåliga matsmältning med förstoppning eller utsot, som ofta besvära de sjuke, kan lindras genom tillfälligt bruk af mot dylika åkommor verksamma medel.
Mot håll och styng , som stundom påkomma, äro kudretande medel (torr koppning, terpentin, senapssprit, kamferolja m. m.) samt opiater på sin plats.
Den blodspottning, som för somliga sjuka är så oroande och kraftnedsättande, kräfver framför allt full stillhet och hvila uti halfliggande ställning i sängen. Utvärtes anbringas isblåsa eller iskalla omslag öfver den sjuka lungan, hvarjämte patienten då och då sväljer ned ispiller. Ett par teskedar koksalt må vid börjande blödning äfven intagas. Yid återupprepad blödning kan det vara till gagn att anlägga hårdt åtdragna bindor rundt om öfverarmarna och låren; därigenom hämmas den venösa blodströmmen till lungorna. Endast kall, flytande föda får förtäras, så länge blödningen fortgår. Den sjuke bör tala så litet som möjligt och blott hviskande. — Invärtes tagna blodstillande medel (blysocker, opium, hydrastinin) må användas efter läkares råd.
Mot höggradig svettning, som besvärar somliga sjuka, kan utom of van omtalade kalla tvättningar och duscher användas hudens inpudring med talk och salicylsyra (talk 95, salicylsyra 5 delar) samt drickning på aftonen af ett par koppar salvia-té (en rågad tesked salviablad till en tekopp hett vatten). Invärtes läkemedel mot svettningen hafva blott öfvergående verkan. — Vid feber skall den sjuke ligga till sängs i full hvila, icke ens läsande eller konverserande, till dess kroppsvärmen under flera dagar efter hvarann nedgått till det normala.
Mot den allmänna svagheten hjälper ju i regel intet, då sjukdomen går framåt. Tillfällig förbättring kan dock vinnas genom bruk af kinabarksdekokt, kinavin, kinasaltlösning eller arsenikdroppar under någon tid.
Utom nu skildrade dietetiska och hygieniska behandling kräfver en lungsotssjuk äfven psykisk behandling. Den oroliga behöfver lugnas, den nedslagne uppmuntras, den lättsinnige skrämmas. »Man måste» — säger d:r Dettweiler — »genom fullständigt, om än skonsamt framställande af sanningen, genom ständig undervisning göra den sjuke själf ansvarig, väcka hans eftertanke och intresse, lära honom, h varför det ena gagnar, det andra skadar honom och såmedelst inöfva honom till en nyttig medarbetare . . . Läkaren måste använda hela sitt inflytande att hos sina patienter inympa sunda hygieniska åsikter, som äga sin giltighet för alla fall, alla lefnadsställningar. Den sjuke måste ständigt hafva sin bäste läkare i sig själf.»
* *
*
, Slutligen må såsom en särdeles viktig sak för såväl patienten själf som hans omgifning påpekas, att den tung sotssjukes uppspottning får icke gömmas vare sig i spottlådor, i näsdukar, på golf, väggar eller annorstädes. Det är fullgiltigt bevisadt, att torkade lungsots-
Källa: Internet Archive ·
