Tillbaka Read Runeberg

Läkarebok för alla : hälso- och sjukvårdslära i populär form

Originalsida 110
Originalsida 110
Originalsida 110
Originalsida 111
110–111

Sida 110

110

LAKAREBOK FÖR ALLA.

baciller kunna med damm spridas och inandas. Härigenom kan den sjuke blifva ännu sjukare, i det att nya lungpartier angripas af sjukdomen och — hvad värst är — honom omgifvande friska personer kunna smittas, ifall de nämligen hafva mottaglighet för sjukdomen. Den sjuke skall därför spotta i spottkoppar både när han är inne och ute (spottkoppar med tätt slutande lock finnas i handeln). Bäst är, om i dessa finnes stark karbol-, lysol- eller formalin-lösning. Det uppspottade bör hvarje afton tömmas i kloakledning, på af träd e eller i gropar, som öfvertäckas med jord, hvarefter spottkoppen rengöres med kokhett vatten. — Kan den sjuke icke spotta ut, så att han måste torka bort en del spott med näs- eller handduk, få dessa dukar icke läggas bland orena kläder till förvaring, utan skola de genast läggas i en af de nyssnämnda lösningarna eller renas genom kokning i såplut. Den sjukes gång- och sängkläder böra ofta vädras i solsken under hel dag.

Iakttagas dessa försiktighetsmått, så behöfver den sjuke alls icke skys såsom en pestsmittad. Dock bör han hafva sin egen säng och i privata hem helst sitt eget rum. Han bör hålla sin mun väl ren, men dock icke kyssa barn, ej heller andra personer.

Då den sjuke aflider, böra sjukrummet och möblerna väl tvättas med hett såpvatten samt helst smittrenas med formalin, annars omtapetseras. Säng- och gångkläder, som icke kunna tvättas, böra smittrenas i desinfektionsugn. I brist därpå må de förstöras eller åtminstone hänga flera veckor i starkt solsken och därunder ofta piskas samt icke förrän efter flera månader af någon begagnas.

Genom dylika väl påkallade försiktighetsmått blir den lungsotssjuke icke alls farlig för andra vare sig under lifvet eller efter döden. Med hänsyn till den nu rådande öfverdrifna fruktan för de lungsotssjuke må erinras, att innan lungsotsbacillen upptäcktes eller åtminstone före Villemins tid (jämför sid. 53) var mycken oenighet rådande inom läkarevärlden om, huruvida lungsot smittade eller icke. Men en dylik oenighet skulle naturligtvis icke hafva funnits, om det varit vanligt, att lungsotssjuke spridt smitta ikring sig.

Den akuta tuberkulosen (mili ar tub er kul os).

Yi måste här afhandla denna sjukdomsform med några rader, ehuru den icke egentligen hör till lungsjukdomarna, utan fasthellre till de konstitutionella sjukdomarna. Den akuta miliartuberkulosen kan nämligen lokalisera sig i alla kroppens inre organer, och vanligen äro åtskilliga af dessa samtidigt angripna, om än sjukdomen mera öfvervägande har sin plats än i lungorna, än i hjärnhinnan, än i bukhinnan, än i bukens inälfvor. På grund häraf blifva symptomen så växlande, att de här icke kunna i detalj af handlas. Sjukdomen får icke förväxlas med s. k. galopperande lungsot, som icke är annat äij en hastigt sig utvecklande form af den ofvan skildrade lungtuberkulosen.

Akut tuberkulos anses i regel uppstå därigenom, att en tuberkel-

Källa: Internet Archive ·