Sida 19
BRÖSTKORGEN OCH ANDNINGEN.
19
Andningen är hos oss långsammare än hjärtverksamheten, så att 3 till 4 pulsslag komma på ett andetag under normala förhållanden. Yid feber påskyndas både lung- och hjärtverksamheten. Detta sker proportionellt utom vid lung- och hjärtsjukdomar, ty i förra fallet påskyndas mera andningen, i senare fallet mera hjärtverksamheten. Allt annat, som påskyndar hjärtverksamheten, såsom späd ålder, kroppsoch sinnesrörelser m. m., påskyndar äfven lungverksamheten i samma grad. Andningen hos späda barn är därför liksom hjärtverksamheten hastig eller omkring 40 drag i minuten, medan hos äldre andedragen äro blott 15 till 20. Inandningen (inspirationen) sker något hastigare än utandningen (exspirationen),* hvarpå följer en kort paus före nästa andedrag. Yid 20 andedrag i minuten blifva dessa tre moment resp. 1,1, 1,3 och 0,6 sekund.
Yid lugn andning in- och utandas en man i hvarje andedrag omkring 500 kem. (Y2 liter) luft (respirationsluft) . Detta blir med 16 andetag i minuten 8,000 kem. (d. v. s. 8 liter) i minuten, 480 liter i timmen och 115,2 kub. -meter på dygnet eller så mycket som ett ordinärt boningsrums storlek. Men då luften i ett slutet rum snart fördärfvas genom utandningsluften, hvarom se här nedan, så räcka 115 kub. -meter luft ej ens för ett halft dygn; nej man beräknar, att den räcker högst ett par timmar för en vuxen person. Därefter blir luften skadlig att inandas.
A4d lugn andning fyllas icke lungorna så mycket, som de kunna vid djup andning. Den luftmängd, som ytterligare kan dragas in, går ända till 1,600 kem.; den kallas komplementärluft. Vid djup utan cl - ning kan lika mycken luft utdrifvas öfver de vanliga 500 kem.; den kallas reservluft. Summan af andnings-, komplementär- och reservluften (500— j— 1,600 — 1,600) bildar alltså största möjliga luftväxlingen i en frisk lunga eller dess s. k. »vitala kapacitet», hvarom of van nämndes. — Men äfven vid den mest ansträngda utandning kan ingen fullständigt tömma sina lungor från luft; en del kvarblir där alltid; denna luft kallas residualluft. — Genom ett slags luftklocka, som kallas spir ometer, och hvari man andas, kan man beräkna lungornas vitala kapacitet.
Det beror mycket på vana och öfning, huru pass djupa andedragen äro, d. v. s. huru pass fullständigt man ventilerar sin lunga vid andningen. Ju mer detta sker, desto bättre är det naturligtvis för det i lungorna cirkulerande blodet, som kommer dit hungrande efter luft. Andningsöfningar äro därför nyttiga, synnerligen för dem, som hafva arbete i sittande ställning i dålig luft. Ty i stående ställning andas man djupare än i sittande; i frisk ren luft andas man äfven djupare än i kvaf dålig luft. Genom kroppsöfningar, speciellt armoch bröströrelser, kan bröstkorgen få en större hvälfning och vidgas flera centimeter. Härigenom alstras kraftigare respiration, som ger hela kroppen hälsa och kraft. — Vid ytlig och svag andning äro de nedre lungflikarna mest verksamma; lungspetsarna förblifva nästan orörliga. Man tror sig häri finna en af orsakerna, att lungtuberkulosen enligt regel sätter sig i lungspetsarna.
* Orden res pir atio, inspiratio och exspiratio äro latinska.
Källa: Internet Archive ·
