Sida 20
20
LÄKAREBOK FÖR ALLA.
Vid djup andning utöfva också lungorna sugning på de närmast brösthålan befintliga venerna. Härigenom underlättas i väsentlig grad blodets återgång till hjärtat, d. v. s. hela blodomloppet.
Lugn, jämn och djup andning bevisa hälsa och styrka hos lungorna. Hastig, ojämn (olikformig) eller ytlig andning tyda på svaghet eller sjukdom i lungorna eller med dem sammanhängande organer (hjärtat, blodet eller nerverna).
Adssa slag af nervretning framkalla abnorma former af in- eller utandning. Hosta är en kraftig utandning genom munnen med vidöppen röstspringa, framkallad genom retning af slemhinnan i luftstrupen eller luftrören. Nysning är en kraftig utandning genom näsan, framkallad genom retning af näsans slemhinna. Skratt är stötvisa utandningar vid lindrigt sluten röstspringa. Gäspning är en djup inandning med vidöppen röstspringa och mun, ifall icke gäspningen förkväfves. Snyftning är djupa, stötvisa inandningar vid sluten röstspringa och ryckvis upplyftning af struphufvudet. Suckande är en långsam djup inandning. — De fyra sistnämnda slagen af andning bero på retning af centrala nerver och framkallas oftast genom sinnesrörelser: glädje, trötthet, sorg, ledsnad. Dock kunna de stundom vara bevis blott på ett slags nervsvaghet; man talar då om »hysterisk» skratt, gråt, gäspning o. s. v.
När luften vid andningen går in och ut i luftrören och lungblåsorna, uppstår ett svagt blåsande ljud genom luftens gnidning mot luftrörens väggar. Detta ljud kallas andningsljud. Det är starkare och längre vid inandningen än vid utandningen. Det har en skarpare karaktär uti luftstrupen och luftrören än uti lungväfnaden. Det förra kallas bronkialt, det senare vesikulärt andningsljud. Är lungan på något ställe icke luftförande utan förtätad, så höres där intet andningsljud eller också uppstår genom ljudledning från luftrören ett bronkialt ljud. Äro lungblåsorna utspända, så att de förlorat sin elasticitet (lungemfysem), så blir utandningsljudet utdraget och förstärkt. Finnes det slem i luftrören (lungkatarr), så höras s. k. slemrassel, när luftströmmen går fram genom slemmet. Dessa rassel kunna vara finare eller gröfre, »finblåsiga» eller »grofblåsiga». Finnes det håligheter i lungorna (kaverner), så uppstå i dessa grofblåsiga rassel.
Det är dessa olika slag af ljud i lungorna, som läkaren urskiljer vid lyssnande på bröstet (s. k. auskultation*) . — Genom anslag på bröstväggen med ett underlagdt finger (s. k. perkussion**) frambringar man olika klang i ljudet, alltefter som lungväfnaden under fingret är mer eller mindre luftfylld. Man skiljer då mellan klar ton lungton), dämpad eller matt ton, sådan man får öfver en icke luftförande kropp (lefver, muskel) samt tarmton (tympanitisk ton), sådan man får öfver en gasfylld tarm eller annat större luftfylldt rum, t. ex. en tom kaverna i lungan. — Dylik undersökning, likasom ock mätning af bröstkorgens utvidgning samt rörelse vid andningen, kallas ysikalisk undersökning.
Luften , som går ut ur lungorna, har icke samma beskaffenhet,
* Af ett latinskt ord ausculto, jag lyssnar.
** Af ett latinskt ord percutio , jag klappar.
Källa: Internet Archive ·
