Sida 25
SJUKDOMAR I NÄSAN.
25
med hufvudet lutadt djupt framåt samt lugnt andas genom munnen. Skålen med vätskan måste alltid stå eller hållas något högre än den sjukes hufvud; ju högre skålen hålles, desto kraftigare blir trycket. Den vätskemängd, som är nödvändig, växlar mellan 1/2 — 1 — 2 — 3 liter. Den bör hafva en temperatur af omkring 25° C. Efter nässkölj ningen bör man ej genast genom vanlig snytning befria näsan, från kvarlämoad vätska, emedan sådan därunder lätt kan pressas in i mellanöronen (genom örontrumpeten) och här framkalla inflammation. I näskaviteterna kvarvarande vätska aflägsnas bäst och enklast genom några häftiga, korta utandningar eller utblåsningar genom näsan utan att förut tillsluta denna.
Såsom sköljnings vätska kan användas rent uppkokadt och sedan
afsvalnadt vatten. I vissa fall tillsätter man dubbel soda, borsyra, klorsyradt kali eller något annat medikament i ringa mängd.
Snusning af läkemedel i pulverform kan, då näsgångarna äro någorlunda fria, ske på samma sätt som vanlig snusning. Äro däremot dessa mycket tilltäppta, måste man i stället tillgripa inblåsning af dessa pulver. Härtill kan man begagna hvilket rör som helst t. ex. en afskuren gåspenna, ett glasrör eller ett af styft papper gjordt rör. Detta införes med en nypa af pulvret i ena ändan uti näsmynningen, hvarefter pulvret af en annan inblåses. För att anbringa pulver in i bakre delen af näshålan från svalget måste man dock begagna en pulverspruta eller pulverpensel (figg. 26 och 27). — För dylik inblåsning användas fint pulveriserad borsyra, benzoe, kokain, morfin, aristol, taimin m. m. efter läkares föreskrift i hvarje fall.
Inre näsmassage är en behandlingsmetod af kronisk näskatarr, som vår landsman, gymnastikdirektören, prof. Cederskiöld, på senare tid inventerat, och som visat sig verksam vid envisa nässjukdomar förenade med svullnad af slemhinnan. För denna behandling kräfves i vanliga fall endast en 18 cm. lång nässond af dubbel vriden silfvertråd med en ögla af en cm:s längd i ena ändan och ett träskaft eller en större ögla för fattning i den andra (fig. 28). En fin helst ångkokad batistremsa stickes i den lilla öglan och omrullas, så att öglan fullständigt täckes. Därpå ledes remsan genom fortsatt vridning af tråden ned utefter denna till handtaget. Linneremsan kvarhålles vid
skaftet och införes med tråden utefter näshålans botten till de sjuka LäkareboJc för alla 7. 3
Fig. 26. Ful- Fig. 27. Pul verspruta, verpensel.
Källa: Internet Archive ·
