Sida 26
26
LÄKAREBOK FÖR ALLA.
ställena på näsväggarna. Man trycker remsan mot dessa och utför små fina darrskakningar, medan remsan samtidigt skjutes fram och tillbaka, så att största möjliga yta af nässlemhinnan kommer i beröring med linneremsan. — För massage i svalget äro af uppfinnaren ett par andra instrumenter uppfunna, som dock icke gärna kunna af patienten själf eller hans omgifning användas (se fi gg. 29 och 30). Detta kan efter anvisning och med någon vana däremot ske i lindrigare fall med nässonden. Denna behandlings verkan kan förstärkas genom att fukta remsan med något läkemedel t. ex. oljelösning af menthol (10 %). I början är denna slags behandling obehaglig, men man kan snart vänja sig vid densamma.
Fig. 28. Böjlig sond för inre näsmassage.
Figg. 29 och 30. Fasta böjda hållare för massage i bakre näs- samt svalgrummet. (Figurerna hafva 1/3 af instrumentens verkliga storlek.)
Efter denna lilla inledning öfvergå vi nu till en kort beskrifning af de vanligaste nässjukdomarna.
7. Snufva eller akut näskatarr (Coryza).
Denna sjukdom är bekant för en hvar. Man har haft den mer eller mindre ofta ända från spädaste ålder. Sjukdomen är alltså icke farlig, ehuru han är obehaglig. Värst är den för dibarn, hvilka därigenom få stor svårighet att dia, orolig sömn o. s. v.
Orsaken tillskrifves alltid »förkylning». Att dylik, isynnerhet afkylning af fotterna, disponerar till vanlig snufva, är äfven obestridligt. Men då man icke i polartrakterna får snufva, bevisar detta, att förkylning ensam icke är orsaken, utan att ett smittämne äfven är med och spelar en viktig roll. Detta bekräftas däraf, att sjukdomen påtagligt är smittsam. Ty då en familjemedlem fått snufva, få vanligen äfven andra snart densamma. Smittämne finnes troligen alltid
Källa: Internet Archive ·
