Tillbaka Read Runeberg

Läkarebok för alla : hälso- och sjukvårdslära i populär form

Originalsida 33
Originalsida 33
Originalsida 32
Originalsida 33
32–33

Sida 33

SJUKDOMAR I NÄSAN.

33

till kunna användas borsyra (i 2 — 4 procents lösning) karbolsyra (1 proc.), klorsyradt kali (1 gm till 1 liter vatten), öfvermangansyradt kali (Y2 gm till 1 liter vatten) och kreolin (svagt mjölkfärgad lösning). De två sistnämnda medlen äro verksammast mot den dåliga lukten. — För att förekomma intorkning af afsöndringen i näsan plägar man inlägga proppar af renad bomull. Denna vecklas fingertjock kring en sond och uppskjutes i näsans öfre del för att kvarligga åtminstone under natten. Genom stark fnysning med en näshalfva i sender kunna propparna utdrifvas igen.

Allmän behandling får lämpas efter patientens tillstånd i öfrigt.

5. Näsblödning (Epistaxis).

Denna åkomma är visserligen icke en sjukdom i och för sig utan blott ett tecken på sjukdom vare sig i näsan eller annorstädes. Men då näsblödningen, när den ofta påkommer eller är mycket ymnig, är det onda, för hvilket den sjuke söker hjälp, vilja vi här angifva dess vanligaste orsaker samt åkommans behandling.

, Orsaken till återupprepad eller svår näsblödning får icke alltid sökas i själfva näsan. Om genom någon orsak blodträngseln till hufvudet är särdeles stark eller afflödet från hufvudet hindradt, så kan näsblod uppstå från en frisk näsa, eftersom blodkärlen där ligga rätt ytligt i slemhinnan. Sådan blodträngsel kan uppstå genom uteblifven reglering (s. k. vikarierande näsblödning), häftig sinnesrörelse, stark tankeansträngning, öfveransträngande kroppsarbete synnerligen med återhållen andedräkt såsom vid springande. Vidare orsakas den genom hjärtsjukdomar, pulsåderbråck i aorta, lefversvullnad, skrumpnjurar, svulster m. m., hvilka hindra venerna att såsom sig bör tömma sitt innehåll i högra förmaket och alltså orsaka en venös blodstockning i näsan och hufvudet. I andra fäll är näsblödning framkallad genom svaghet i blodkärlen, såsom vid skörbjugg, Werlhoffs fläcksjuka, nervfeber, tyfus eller bleksot, eller ock af minskad förmåga hos blodet att stelna såsom hos blödare. (Om dessa sjukdomar se delen 6).

Orsakerna i själfva näsan kunna vara svulstbildningar af alla slag eller sår uppkomma på ena eller andra sättet, ej sällan genom alltför våldsam snytning eller personens vana att peta sig i näsan med fingrarna.

I regel är näsblödningen föga farlig och afstannar snart. Ja, ibland kan den vara nyttig såsom en lokal bloduttömning för ett blodöfverfylldt hufvud. För blodfattiga och svaga personer kan dock näsblödning verka en beaktansvärd nedsättning af deras krafter.

Källa: Internet Archive ·