Sida 34
34
LÄKAREBOK FÖR ALLA.
Behandlingen kräfver i regel blott stillhet, bäst i horisontalt läge, djupandningar för att befordra blodets af flöde från hufvudet, och den blödande näshålans tilltäppning (proppning) med en bomullspropp. Sedan det blödt en stund, stannar ofta blödningen af sig själf, om blott näshålan tillstänges genom hoptryckning. Hjälper icke detta, kan man sörpla in i näsan kallt vatten, försatt med' något ättika, eller begagna järnkloridbomull till proppning. Skulle i envisa fall det icke hjälpa med att proppa näshålan blott framifrån, så göres af läkare proppning äfven bakifrån genom särskildt instrument (Bellocq’s rör) eller annat redskap (t. ex. en kateter), som införes genom nedre näsgången och uppfångas i svalget, där proppen vidfästes för att bakifrån indragas i näshålan.
Äro sårnader orsak till blödningen kräfva de naturligtvis lokal behandling. Är någon allmän blodsjukdom orsak, får den behandlas efter sin natur.
6, Näspo/yper och andra nybildningar.
Med näspolyper förstås nybildningar af en lös slemmig väfnad, som växa ut från nässlemhinnan, vanligen från mellersta musslans främre ända. De äro till färgen grå- röd- eller gulhvita. Storleken kan växla mellan små knottrer och sådan storlek, att de fylla hela näshålan. Ofta äro de flera samtidiga. De medföra inga andra obehag än täppthet i näsan och dess följder (se ofvan sid. 30).
Af andra nybildningar kunna i näshålan förekomma cystor, bindeväf ssvulster (fibromer), brosksvulster (kondromer), köttsvulster (sarkomer) och kräftsvulster. — Dessa nybildningar kunna äfven förekomma i till näshålan gränsande hålor, oftast öfverkäkhålan. Symptomen kunna vara mycket växlande och otydliga, h varför svulsterna upptäckas endast vid direkt, lokal undersökning. I öfverkäkhålan kunna de märkas vid belysning med från munhålan genomfallande elektriskt ljus.
Behandling af de ena som de andra nybildningarna blir rent kirurgisk. Men på så sätt kan oftast radikal bot erhållas. Operationen bör icke uppskjutas, så snart svulsten är upptäckt, ty ju tidigare operationen är, desto lättare är den och desto radikalare bot kan däraf förväntas.
Svalgsvampar (s. k. adenoida vegetationer), hvilka i regel hafva sin utgångspunkt från näshålans bakre mynning, äro redan i delen 5 (sidd. 30 — 32) af handlade bland svalgets sjukdomar, hvarför vi hänvisa dit för denna rätt vanliga åkomma hos barn.
Källa: Internet Archive ·
