Sida 73
SJUKDOMAR I LUFTRÖREN.
73
Nyare iakttagelser synas ådagalägga, att vissa fall af akut krupös lungkatarr bero på difteri i luftrören, ehuru ingen difteri finnes i svalget eller strupen. Denna natur hos sjukdomen kan dock icke bevisas på annat sätt än genom närvaro af difteribaciller i fibrinlefrarna.
Den kroniska krupösa lungkatarren kan räcka åratal, ehuru den påkommer anfallsvis, under det att däremellan den sjuke synes lida af en vanlig lungkatarr. Afven dylika fall kunna dock öfvergå till full hälsa.
Behandling. Då de upphostade fibrinlefrarna lösa sig i kalkvatten och sodalösning, så är den mest rationella behandlingen att låta patienten inandas dessa medel genom en inhalator. — Jodkalium, gifven i stora doser invärtes, har för öfrigt visat sig såsom ett verksamt läkemedel. — Yid hotande kväfningsanfall kunna kräkmedel vara på sin plats.
21. Utvidgning eller förträngning af luftrören (bronkiektasi
eller bronkia/stenos).
Utvidgning af luftrören, som i motsvarighet med dylik förändring hos pulsådrorna kan kallas luftrörsbråck, förefinnes liksom hos ådrorna under cylinder- eller säckform. (Jämför del 6, sid. 126). Den är oftast en följd af långvarig katarr, som förslappat och försvagat luftrören. Men sedermera underhålles i sin tur katarren af de missbildade luftrören, i hvilka slem eller var stockar sig. Den sjukliga förändringen kan äfven bero på skrumpning af lungväfven, framkallad genom någon kronisk sjukdom däri. Luftrören måste då på grund af minskadt tryck omkring dem utvidga sig. Den mest besvärliga formen af luftrörsbråck är den säckformiga, enär i de bildade sidohålorna till bronkerna slemmet lättast stockar sig, hvarjämte blodomloppet i säckens väggar försvåras, så att sårnader med blödning kunna uppstå. Dessa luftrörssäckar uppstå merendels i de nedre lungloberna till skillnad från hålor i lungväfven genom lungsot, som merendels hafva sin plats i lungspetsarna.
Symptomen blifva såsom vid lungkatarr, men uppspottningen är synnerligen ymnig och skiljer sig, då den får stå, i tre lager: ett öfversta skummigt-slemmigt, ett mellersta segt-slemmigt och ett understa varigt lager. Spotten har en fadd söt lukt, som undantagsvis är stinkande. Då upphostningen stockar sig, kunna de sjuke blifva illamående, till och med febrila; i andra fall är deras subjektiva befinnande icke sämre än vid vanlig kronisk lungkatarr. Då genom sårad
slemhinna lungblödning tillstöter, kan man tänka på lungsot, men
Läkarebok för alla 7. 7
Källa: Internet Archive ·
