Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 119
Originalsida 119
Originalsida 118
Originalsida 119
118–119

Sida 119

6. Freja-redaktören och hans stab

KÄMPEN OM 1812 ÅBS POLITIK.

119

han en uppsats i Freja, egentligen blott ett naket referat efter Geijer, hvilken i Litteraturbladet uppträdt till försvar för 1812 års då mycket hatade politik. Några dagar senare lästes i Aftonbladet: »Frejas —e» kämpar för 1812 års politik, men gör det mycket klent och har rostiga vapen. Allehanda för samma dag berättar, att »Frejas —e tagit Geijer under armarne» och så blifvit martyr. »Men» — heter det spetsigt — »erbjuden tjenst blir ofta försmådd, säger ordspråket, och vi befara verkligen, att detta blir herr —es lott i förenämda fall.»

Blanche kunde icke mottaga detta hån under tystnad. Han uttryckte sin förvåning öfver de omdömen, som fälts, och sade, att han blott hade vågat uttala sin åsigt, »icke förmenande andra alt derom tänka, hvad de vilja». Att uttala en åsigt var dock ingalunda så enkelt, som Blanche synes hafva tänkt, när han skref dessa artiklar. Icke heller dugde det att uppreta partiyran. Då Blanche i en korrespondens till Göteborgs Handelstidning af den 19 mars 1839 återgick till kampen om 1812 års politik och derefter till-lade dessa obetänksamma ord: »Man kan alltför väl tillhöra oppositionens leder utan att derför försvära sig åt den blinda radikalismen. Man kan alltför väl ogilla en regeringens handling, på samma gång som man gillar en annan. Men sådana äro ej de grundsatser, som drifvas af våra oppositionstidningar», — då gjordes han till föremål för ett nytt angrepp.

I korrespondensen anmärktes, att »ifrågavarande —e har i sin tidning Freja här i Stockholm sökt försvara nödvändigheten af 1812 års politik». Med stöd af dessa ord yttrade Dagligt Allehanda, att nu hade man fått veta, att Freja var ■—es tidning och att Nerman & Komp. skulle utgifva ett nytt blad, för -hvilket samme —e utnämts till redaktör. »Problemet vore då gifvet», fortsätter Dagligt Allehanda, »och början af herr —es tidning är ganska berömvärd.»

Härigenom antydde man, att Blanche var lojal, och säkerligen hade han nu gjort klokt i att hålla mun, men hans ungdomliga blod svallade lätt öfver; han, den radikale, sårades af piken, och i förargelsen skref han ett litet genmäle till pressen. Dylika anklagelser, säger han i genmälet, utslungas nästan alltid af den äreförgätna pressen mot sådana personer, »som våga tänka på egen hand, det vill säga

Källa: Project Runeberg ·