Sida 150
7. Ur tidens krönika
150
UR TIDENS KRÖNIKA.
värdiga triumftåg genom gatorna och afresa vidlyftigt omtalas i sitt skadespel Läkaren, dels i några kupletter, dels i en dialog.
Kummellund i Rika morbror återkommer till ämnet och ger äfven en släng åt pastor Scott, då han yttrar: »Jag tror Hin håle har fått makt med folket nu för tiden. Ena året sjunga de psalmer och tjuta från morgon till qväll, andra året dansa de som hottentotter. Pastor Scott och M:lle Taglioni ha förstört vårt arma land.»
En annan af de tilldragelser, som upprörde tiden, var åtalet mot en bok, kallad Strauss och evangelierna. Hierta, som utgifvit den, blef emellertid frikänd, hvilket icke hindrade att en storm uppväxte. Boken, som icke var en direkt öfversättning af Strauss' epokgörande verk Jesu lif, utan en försvenskning af Strauss-kompilationen »Strauss und die Evan-gelien oder das Leben Jesu von Dr. Strauss, für denkende Leser äller Stände bearbeitet von einem evangelischen Theo-logen», egde i och för sig knappt någon betydelse. Man kallade den sedermera »pigboken» och dylikt. Öfversättningen var nämligen både underhaltig och oriktig; men genom denna ringa och värdelösa produkt blef likväl en del af Strauss' omstörtande idéer känd äfven i Sverige och ämne för diskussion. Menniskorna nödsakades att deltaga i kampen, att tänka öfver frågan, att fälla ett eget domslut. Kort sagdt, åtalet blef en god puff för boken. Det högkyrkliga partiet, som kallade Strauss kättare, använde sitt organ, Svenska Biet, till trumpet. Motpartens basun blef den fria oppositionspressen.
Ett af de värdefullaste inläggen i striden gjordes af Frejas F, d. v. s. af Snellman.* Redan under april 1841 skref han i ett resebref — han vistades då i Tyskland -— åtskilligt om Strauss, hans arbeten och åsigter. Då vågade han tala om »våra sömniga teologer», hvilka ej hade reda på Dr. Strauss och hans böcker. Ja, han vågade mer — han bad dem läsa kättaren. Nu, efter åtalet, griper han åter
* Snellman började skrifva i Freja den 6 dec. 1839. Hans första artikel handlade om »Hegel vid Fyrisån». Sedan följde: Hegel och Eos — Eos estetiska raseri — artiklar mot Almqvist, recensioner af hans arbeten — korrespondenser från utlandet — De nyaste Jöre-teelserna inom tyska litteraturen — Strauss-artiklarna — Paradoxer angående nationalitet och folkvalde — Paradoxer angående den politiska och religionsfriheten m. m. ären 1839—1842.
Källa: Project Runeberg ·