Sida 151
7. Ur tidens krönika
STRAUSS- MÅLET.
151
pennan, hvilken han äfven för med en kraft så betydande, att Frejas artikelserie öfverallt blir bemärkt
Han fäller följande dom öfver åtalet och dess innebörd: »Om man ej i den förföljelse, som nu pågår mot utgifvaren af Straussiska boken, kan finna prof på en tidsenlig upplysning och tolerans, så måste det intresse, denna fråga på alla håll synes hafva väckt, dock anses för ett godt tidens tecken. Med något skäl kan således hvarje sanningens och den fria forskningens vän hoppas, att från denna ringa början äfven i Sverige en större värma för öfvertygelsens helgd, ett större begär att se vetandets högsta frågor utredda skall datera sig.» Han tecknar den religiösa toleransen och definierar den — icke såsom ett otidigt begär efter åtal, utan som tolerans i vidsträcktaste mening. Han tror — säger han •— »att hvarje kristen kyrka i ett samhälle icke blott ceremonielt bör tålas, utan äfven hvarje en sådan kyrkas medlem njuta lika medborgerliga rättigheter; att inom hvarje kyrka läronormen bör lemna dess medlemmar den största möjliga frihet för deras öfvertygelse; att ingen individ, så vidt han icke rent af förnekar kristna religionen, bör beröfvas sina statsborgerliga rättigheter och, äfven om han förnekar kristendomen, lika litet bör underkastas åtal, som detta sker med en jude eller en muhammedan.» Han utslungar en artikel om Strauss och kyrkan, der han bland annat påstår, att allt hvad makten förföljer nödvändigt måste vara en fiende till förtrycket. Han häfdar i sin uppsats Teologien och folktron forskningens fria rätt gent emot alla band, och slutligen är han djerf nog att läsa lagen för styrelsen, hvilken genom åtalet afslöjat sin skuggrädsla. »Vi anse det öfverflödigt att ännu en gång erinra om den tolerans för olika tänkande, tidens bildning fordrar», säger han. »Skrifter, framställande hvilken kyrkas lära som helst såsom den enda sanna och hvilka således medelbart förneka den lutherska lärans sanning, säljas och läsas öppet. Likaså teologier af alla färger inom den protestantiska kyrkan.--Och nu skulle en evangelisk teologs
arbeten fällas, emedan oförnuftet och trögheten lånat sina röster åt kanske ett politiskt partisinne till deras förkättrande! Det fria Sverige skulle visa sig mera ljusskyggt, än det absoluta Preussen! Vi tro ej, att så skall ske. Hvad vore också dermed vunnet? En förbjuden frukt retar så mycket mera, och hvad nu lofvar att öfvergå till ett fruktbärande, öppet utbyte af åsigter öfver lifvets vigtigaste angelägenheter,
Källa: Project Runeberg ·