Sida 152
7. Ur tidens krönika
152
ur tidens krönika
skulle i sådan händelse förvandla sig till en hemlig sekterism, som, ju mera den trängdes i mörkret, skulle utbilda sig desto ensidigare.»
Alla dessa artiklar upptogos och granskades, den ena efter den andra, af tidningen Svenska Biet, hvilken redigerades af en prest vid namn Angeldorff. Snellman, som önskade att förblifva anonym, sårades af en del mer personliga anspelningar. Han var nämligen »misstänkt» af sin regering och rädd för att se sitt namn inblandadt i ett svenskt religions-mål. Dessutom fruktade han, att Strauss-kätterierna möjligen skulle hindra hans karrier vid universitetet.
Han ber att få vara fredad för »biografiska notiser». Så skrifver han ett genmäle till Biets recensent, hvilken döpt hans artiklar till »såpbubblor, peccoralier, ett florilegium af kraftfraser utan inre kärna», beskyllt honom för att hylla katolicism och jesuitism och kallat honom »omogen, oerfaren, inskränkt, enfaldig, vansinnig, kortsynt och okunnig». — Han frågar, om det är meningen att drifva honom ur Sverige; han vädjar äfven till Biets rättskänsla och heder.
I stället för att lyssna till denna hemställan af en finsk gäst kom Biet med ett nytt, ännu elakare angrepp. »Om han» — skref det i en Tillrättavisning åt F. — »vill vistas i Svea land eller annorstädes, rörer oss ej. Att det dock måste förekomma litet hvar något kuriöst, att en utländing par tout vill inblanda s;g i något, som så litet tyckes angå honom som våra kyrkoangelägenheter, och prompt pådyfia oss att gifva vår kristna religion på båten och antaga Strauss' sublimerade hedendom, helst då ingen synnerlig lust dertill förspörjes, borde visst icke förundra en man, som har någon urskilning.» Ja, det var så uppretadt mot den finske filosofen, att det glömde all takt och nämde honom vid namn. Åtskilliga artiklar egnades nu åt Snellman, »docens vid kejserliga Alexander-universitetet», och ur stånd att hejda det vilda Biets raseri skref Snellman i slutet af oktober följande: »Granskaren måtte hafva sina egna begrepp om hvad som 'rörer äran'. Han tror sig känna, hvem F i Freja är. Han känner då äfven sättet att bringa hans medborgerliga existens i fråga. Derför är det honom angeläget att få fram personen.»
Blanche, som naturligtvis hade följt denna polemik om Strauss och tolerans och humanitet med intresse, tog nu till
Källa: Project Runeberg ·