Sida 12
1. Barndomsår och barndomsintryck
12
bakndomsàb och bakndomsintbyck.
* Ridderstad skrifver om fru Blanche; »Hela hennes väsende vittnade om, att hon alltigenom var en hjertegod varelse. Älskvärdhet och vänlighet, helsa och glädje strålade ur hennes ögon.»
Den kärlek, som uttalar sig i ofvanstående vers, miste icke sin glöd trots år och skiften. Blanche såg i modern städse ett ideal; han älskade henne varmt, beundrade henne högt; modern var för honom qvinnan sådan hon lör vara. Längre fram i tiden, då hofslagaren sjuknade, styrde hon hela verkstaden med en kraft, som var beundransvärd, och efter mannens död fortsatte hon yrket, tills hon på 50-talet inflyttade i Malmgården för att blifva värdinna i sin sons hem.
Hon skötte hans hushåll, utredde hans affärer, stod såsom en klok rådgifvarinna vid hans sida; hon lärde honom
akta, ja, beundra qvinnan; hon gjordes ock till föremål för den mest ridderliga hyllning. »Hans sätt mot henne» — heter det — »hade stundom karakteren af en älskares; en älskare kan icke klappa och smeka sin utkorade mera kärleksfullt än han, då han gaf sina känslor för sin gamla mor fritt lopp.»*
Under vistelsen i Paris 1851 skrifver han till sin mor de ömmaste utgjutelser. Han tackar för hennes bref, de kära, älskade raderna; han talar om deras återseende, klagar öfver sin längtan, skämtar med hennes rimmade små försök, hvilka roa honom. »Mamma behöfver icke många ord från sin förstfödde, ty hon vet nog att hon
Katarina Blanche. Efter ett miniatyrporträtt.
Källa: Project Runeberg ·