Sida 13
1. Barndomsår och barndomsintryck
BLANCHE OCH QVINNOFRAGAN.
13
helt och hållet bor i mitt hjerta, som aldrig kan hafva en bättre innevånarinna än henne, ty det eger ju då inom sig allt som är välvilligt, försakande och försonligt. Snart nog kanhända skola vi återse hvarandra och då icke mera åtskiljas. Jag behöfver icke beskrifva min längtan efter denna stund. — — — Hur står det till med det poetiska, mutter lilla? Ar det några fler verser till potatisen och sillen, si det är mitt geni? Låt mig då för all del höra deml Få se, om jag icke kan taga med mig från Paris någon vacker bindmössa, att
dermed pryda min älskade moders hufvud.--Helsa alla
bekanta och vare du sjelf af hela min själ helsad, du outtömligt rika, ädla och varma modershjerta I Ehuru den bräckligaste af oss alla, är du likväl ett stöd, en trefnad, lycka, förebild och prydnad för oss alla. Gud välsigne och belöne dig, beder hvarje ögonblick din August.»
En gång sade Blanche till en vän, som blifvit enkling: »Trösta dig, en fästmö och en hustru kan man få igen — en mor aldrig 1» Sjelf hade han för moderns skull försakat en ung qvinna, hvilken han tänkte införa såsom husfru på Malmgården. Denna hade begärt, att modern skulle aflägsnas. Derigenom inkastad mellan två eldar, valde August Blanche att uppoffra sin fästmö.
Hvad synes då naturligare för en man sådan som Blanche, hvilken genom sin mor hade lärt sig att värdera, lärt sig att högakta och beundra qvinnan, än att han skulle blifva det täcka könets riddare! Icke nog dermed, att Blanche i sina berättelser framställer några mödrar, tecknade efter moderns bild; icke nog dermed att samme Blanche säger, på tal om Guizots mor i Sonen af Söder och Nord: »När en moder talar till sitt barn, är det Guds röst, som talar genom henne?» Nej, denne beundrare af en god och ädel qvinna gör sig äfven till förkämpe för den ädla qvinnans medsystrar.
Sannt är, att August Blanche 1846 drifver litet med qvinnoemancipationen i en pjes, 1846 och 1946, hvilken dock endast utgör en bearbetning från franskan; der låter han bland annat qvinnan bli den styrande och utnämner madam Joholm till kommendant på Vaxholm, hvaremot alla män sysselsättas i hushållet — men det är, som sagdt, endast ett litet skämt och erhåller sin förklaring, då Blanche säger på riksdagen: »Jag ville dermed framställa en spegel för att
Källa: Project Runeberg ·