Sida 7
1. Barndomsår och barndomsintryck
Spörrongska gården. Efter en aqvarell af A. T. Gellerstedt.
BARNDOMSHEMMET.
allt hvad jag såg, i synnerhet öfver en hop skutvimplar, som öfver taken visade sig, och det dröjde länge, innan jag begrep, hvad det var för ena tingestar, som än oroliga och än lugna oupphörligen bytte plats med hvarann. Somliga af dem voro runda, sågo ut som stora, svarta ögon, och när de stirrade på mig blef jag rädd.»
Här i ett af rummen, det som låg åt gården, fanns ett gammalt klavér, brunmåladt och enkelt. Rummet var ett slags förmak och öppnades blott vid bjudningar, men då och då fick äfven lille August titta in der, slå med sina barnhänder på tangenterna i klavéret, tulta omkring på golfvet och blicka ut genom vindskupan, buren på en ung älskande mors kärliga arm. Stundom spratt han till vid ljudet af ett doft buller, hvilket tycktes härleda sig från ena väggen i rummet. »Det är Tomten,» sade pigan, men modern rättade henne. »Bullret kommer från malthuset här bredvid,» sade hon. Länge var detta hus en dunkel sagoverld för gossen. Längre fram släpptes han in på bakgården med vattenpussen, barhalsad och barhufvad lekande med små jemnåriga, barn till traktens handtverkare eller till någon hjelp nadam. Och här, ute på bakgården mellan brädstaplar
Källa: Project Runeberg ·