Sida 22
1. Barndomsår och barndomsintryck
22
BARNDOMSÅR OCH BARNDOMSINTRYCK.
adlande som ambitionsstraffen äro, likaså förhärdande äro de afflictiva.» *
Af skolans öfrige lärare var det två som han älskade, Wretberg, en stark och intelligent personlighet, Ekelund, historikern, ett kändt original. Sångläraren Mankell älskade
han väl ej, men han visste att sätta värde på hans utmärkta
undervisning. Mankell efterträdde en kormästare Wick-ström, hvilken brukade öfva sig att slå takten på gossarne; en dag inträdde han med lif och glädje i klassen, och efter denna dag blef det lif äfven i undervisningen.
»Den af mine lärare» — säger August Blanche — »som jag mest hållit af och hos hvilken jag också mest stod i gunsten var Jakob Ekelund, konrektorn i Klara skola.» Ekelund var en egendomlig figur, lång och gänglig; ögonen voro vinda, håret okammadt, hakan skägglös, öfverläppen smutsig, byxorna »på ett högst eget sätt dekaterade» och höjande sig ett ganska godt stycke öfver stöfvelkragen »under ständig opposition mot hvarandra när han gick, men hvilande sig dessemellan på den synbara ytan af en fordom hvit ullstrumpa». Trots detta afskräckande och ovanliga yltre var han likväl en man, godhjertad och snillrik. »Sällan» — säger Blanche — »har hos någon varelse barndomens enfald och visdomens reflexion varit så innerligt förenade som hos honom. Det utgör min ära att hafva varit en af de få bland hans elever, som, ehuru barn
Jakob Ekelund.
* Borgarst. prot. 22 febr. 1860.
Källa: Project Runeberg ·