Sida 23
1. Barndomsår och barndomsintryck
UNDERVISNINGEN.
23
och trots den grumliga ytan, förstod att värdera detta hjerta af renaste guld, detta snille af de ädlaste pärlor.» Om qvällarne, då han slutat sina lektioner i trivialskolan, följde den lille Blanche sin konrektor till hans hem, satte sig vid hans arbetsbord och skref efter hans diktamen. Gubben gick under tiden fram och åter i rummet, snusande och ibland stötande hufvudet mot en vägg, och utan en enda anteckning, utan en enda källskrift flöt gamla historien fix och färdig ur munnen. Stundom kunde han samtidigt ha en annan gosse hos sig, hvilken jemte Blanche skref efter diktamen. Då gälde det en öfversättning af Walter Scotts romaner.
Blanche lärde sig på detta sätt högt älska historien. Deremot var han alls icke intresserad af det hufvudsakliga, det vill säga latinet, grekiskan och salighetsläran, hvilka under hans skoltid upptogo hela schemat. »Man visste icke ens, att det för eget modersmål fanns en grammatik, som man behöfde känna» — säger han —; »latin och grekiska, grekiska och latin, se der nästan allt som kom i fråga. Dessa båda språks glosor och regler skulle man fullproppa
hufvudet med.--- Hvad naturalhistorien angick, så visste
man knappast om det var jorden som rörde sig kring solen eller solen kring jorden, om elementerna voro tolf i stället för fyra, om det fanns några andra örter på guds härliga jord, som kunde vara nyttiga för menniskan, än fläderte, som man tog in när man var sjuk, och kummin, som man lade på bränvin!»*
Lefvande språk kände man knappt till namnet i skolan. Der var det blott fråga om Dahls grekiska krestomati, om Liber Memorial-is, om Cornelius Nepos — allt detta läst på ett mycket själsdödande sätt. Och när sångläraren Mankell en dag hade en bricka, hvilken han sjelf lackerat, med för att visa gossarne, blefvo dessa så häpna, att Mankell frågade: »Ni vet då inte, mina gossar, att hos flere af gamla tidens kulturfolk hvarje skolgosse, äfven af den rikaste och förnämaste familj, måste lära sig ett handtverk?» Nej, det visste vi ej, omtalar August Blanche, »och ändå läste vi två
gamla kultuispråk.--Ack, om man fått något mindre
glosor och något mer af de gamles seder och bruk.»
* Flickan i Stadsgården. Blanche var dock under sin skoltid en ganska god latinare.
Källa: Project Runeberg ·