Sida 239
11. Revolutionsåret 1848
TIDSTECKEN".
239
Hos Carléns träffade han en krets af vittert folk, de gamla bekanta vännerna från Freja och Aganippen — Snellman, Ingelman, Sturzenbecker, Almqvist, Arwidsson, Mellin, Kiellman-Göransson och Ridderstad. Almqvist sökte han likväl helst undvika. Ingelman berättade någon hemsk spök-scen, och Ahlström ackompagnerade August Blanches nya kupletter. Dannström utförde någon ny komposition, Stjernström sjöng, Jolin deklamerade, Snellman satt tyst och begrundande vid sin tekopp, och »sedan var det Blanche, den oförliknelige Blanche, som vid mer än ett tillfälle lät flytta ljusen i sälen ned i en rad på golfvet och i någon monolog lät sällskapet komma att skratta af förljusning.»*
Efter 1840 års oroliga riksmöte inträdde en kort tid af lugn, nästan af trötthet. 1843 firade man Karl Johan till följd af hans 25-åriga regeringsjubileum. Stockholm illuminerades, borgerskapet gaf en fest, och Hierta klagade öfver »svenska folkets barnslighet».
1844 insomnade konungen, och styrelsen öfvergick i hans son Oscars händer. Nu blef det åter lif med anledning af riksdagen, och alla konservative, alla högre uppsatte helsade med förtrytelse de nyutnämde statsråden, köpmannen Jonas Wærn och en major vid namn Silfverstolpe, män utan förutsättningar för platsen, tyckte man. När Sandströmer, Genberg och Gripenstedt följde, miste titeln »statsråd» åtskilligt af sin glans, och oaktadt majestäterna bemötte stats-rådinnorna med artighet och égard för männens höga rang, kunde de ej förhindra, att »societeten» log. Man log och man rynkade sina fina näsor åt dem, dessa »improviserade statsrådinnor» utan namn, och fastän de måste bjudas, höllos de på distans. Allt detta visar en demokratisk utveckling.
1844 upphäfdes indragningsmakten efter ett regemente af 32 år. Äfven under Blanches tid åtalades Freja, nämligen i juli 1841. Då tidningens ansvarige utgifvare var konst-förvandt, torde man kunna antaga, att dess redaktör, Blanche, skref memorialerna och ledde rättegången. I svarsskriften yttrade han bland annat följande: »Sedan aktör haft tillfälle att yttra sig, får jag närmare vidröra hans påståenden. Det blir då min ordning att på aktör återkasta beskyllningen emot mig för en 'väfnad af illvilja och smädelse', såsom aktör så poetiskt uttrycker sig, och att för en sådan beskyllning kräfva all lagens upprättelse, emedan det är hög tid
* Emelie Flygare-Carlén: Minnen.
Källa: Project Runeberg ·