August Blanche och hans samtid

FÖRE DRABBNINGEN.

401

representationssättet. — — Den i sekler nötta drägten är för framtiden oduglig.» Ny Illustrerad Tidning innehöll ett poem, stäldt till »Sveriges riddersmän» och skrifvet af Frans Hedberg. Der bjuder han adeln att räcka handen åt folket.

»Sel Folket är lugnt, det bor ej hot

I dess öppna, spanande blick; Blott vaket och väntande ser det er mot

Och vill läsa sitt ödes skick I Det vet, att dess forntid skapats af er, Nu sträcker det ut sin hand och ber: 'Släcken eviga tvedrägtsflamman — Lit oss skapa en framtid tillsamman 1'»

Presterna uppmanades att återgå till sitt rike, hvilket ej var ett verldsligt, men ett andligt prestadöme. Domprosten d:r Wieselgren utsände en predikan, hvari han, utgående från dessa textens ord: »mitt rike är icke af denna verlden», framkastade frågan: »är Kristi rike ej ett sjelfständigt rike, som behöfver sina tjenare för sig sjelf?»

De Geer afbildas som en ny båld S:t Göran, hvilken lyfter sitt svärd mot den fyrhöfdade ståndsdraken. Två hufvuden återstå, ridderskapet och presterna. Två hafva redan fallit, borgarståndet och bönderna.

Ju närmare afgörandets stund nalkades, desto mer ökades den politiska spänningen. Engelbrekts ande frammanades ur grafven. Adeln stämplades som en aristokratisk röfvarhord, hvilken satte knifven på svenska folkets strupe. Och när så i slutet af november Erik Sparre uppträdde till försvar för politisk sjelfskrifvenhet, aftrycktes i Aftonbladet nedan-nämda citat från engelska underhuset 1831: »Det var emedan den franska adeln 1783 motsatte sig reformen, som den 1789 icke förmådde göra motstånd mot revolutionen. Det var emedan den alltför länge hängde fast vid förhatliga undantag och kastskilnader, som den slutligen var ur stånd att rädda sina gods, sina slott, sina hufvuden. Den ville icke tåla Turgot, och den måste tåla Robespierre.» Aftonbladet tillade ur sin egen fatabur: »Dessa ord förefalla ju alldeles som skulle de vara yttrade nu, med afseende på dagens brinnande fråga i vårt land.»

Här och der fruktade man en våldsammare omstört-ning. »Stämningen är nervös», hette det i Aftonbladet.

August Blanche och hans samtid. 26