Sida 67
3. Ungdomsperioden i Upsala och Stockholm
TJKNSTEMANNALIF I STOCKHOLM.
67
gande i dörren och tog emot gästerna. Blanche granskades af hans kritiska öga. »Den der fracken» — sade han — »är bestämdt sydd i Upsala, och det skall just vara i Upsala man broderar silkeslyror på bomullssammet.»
Efter genomgångna examina lemnade Blanche Fyris och bosatte sig i Stockholm 1832. Han inskref sig i kansliet och åtskilliga embetsverk och lefde nu under flere år ett ganska sträfsamt lif. »Det gälde» — säger han — »att med ljuspengarna i ett halft dussin embetsverk taga sig fram i verlden.» Af Hanna Högqvist, syster till den berömda Emelie, hyrde han sig ett rum fyra trappor upp vid Stads-smedjegatan och skaffade sig sitt uppehälle medels renskrif-ning och lektioner. »Detta var just icke roligt,» berättar han senare, »men det hörde till yrket, tyckte jag, och renderade ändå tolf skilling arket, hvilket ej var så ringa på en tid, då hvilken städad ungkarl som helst kunde för sexton skilling få sin goda och tillräckliga middag, och det med rena servietter till på köpet, hvilket onekligen har sitt stora behag.»
Redan såsom student undervisade han skolgossar. Dessa sina lektioner fortsatte han nu, och dömer man efter yttranden, fälda af-honom sjelf den 18 april 1868, då frågan om en bildningsanstalt för danande af lärare förekom till behandling i Riksdagens Andra kammare, måtte han hafva drifvit denna sin verksamhet med glädje. »Jag har sjelf varit lärare och haft många lärjungar. Hvad gjorde jag då? Jag stälde för mig alla de lärare jag haft. Jag sökte att tillegna mig deras förtjenster, som gjort ett godt intryck på mitt sinne, liksom jag sökte undvika deras fel, som varit föremål för mitt ogillande eller mitt åtlöje, och man vet huru skarpsynt barnblicken är, innan verlden kastar sin skugga deröfver. — — Jag fann hos mina lärjungar de mest olika skaplynnen. Somliga voro hårda som kisel, andra mjuka som blommans blad, och mellan dessa en kedja af idel skiftande länkar. Huru skulle man kunna handleda dem utan tålamod, och huru finna detta utan kärlek för det unga slägtet? Men denna kärlek kan blott underhållas genom en närmare beröring med lärjungarne, och jag föreställer mig, att läraren härvid bör känna — åtminstone gjorde jag det på den tiden — samma glädje som en trädgårdsmästare, då han vårdar sina växter och ser, huru hvarje blad utvecklar sig och hvarje knopp slår ut.»
Källa: Project Runeberg ·