Sida 77
4. »Freja» och tidningsgrälet 1837
FEUJA OCH »KABULISMEN».
77
gömma förgängelsen». Mången af oss kan genast vid sin tillkomst till verlden med kapten Lindeberg utropa: »Frågan är således blott, när jag skall dö.» Många af oss afsomna, som fallet lär vara med barnhusbarnen, ej sällan under de första veckorna af vår tillvarelse. Flera af oss hafva aldrig lefvat annorlunda än i hoppet, det vill säga i hofkanslerns tillståndsbevis. Alla äro vi städse omgifna af farligheter. Äfven vid vår publicistiska pegas' djerfvaste utflygter: post equitem sedel atm cura, det vill säga äfven då förföljer oss indragningsmakten i hamn och häl.»
N:o 12 innehåller en artikel om usla landshöfdingar, 20 och 2i »något om svenska aristokratien», och 23 lofvar, att Freja följande år skall utkomma i qvartformat, »tryckt med latinska stilar».
Nu hade rahulismen, ett nytt ord i språket, börjat blifva en makt, särdeles genom Aftonbladet. Indragningar och åtal haglade öfver tidningen, men Hierta, som alltid hade en »ansvaring» till hands, parerade på ett klokt sätt angreppen på hans blad. Det hade smädat Karl XIII, akademien och Tegnér; yttrat, att hemorrhoiderna gått i hufvudet på czaren, »en olägenhet, som icke lär vara sällsynt i RomanofFska huset»; gläfst litet mot adeln, som kallas »välsignadt frat», och uttalat den åsigten, »att Sverige som politisk makt i senare tider nedsjunkit nästan till en nullitet i främmande ögon». Äfven den lilla Freja smittas af rabulismen. Frågar man hvad hon hyllar för politik — heter det 1837 i hennes inträdestal — svarar hon med Talleyrand: »Jag vet, hvarest mera visdom är tillfinnandes än hos Napoleon, Voltaire eller någon minister förr eller nu — hos allmänna opinionen.» Hon vet, skrifver hon, »att denna opinion lika mycket ogillar Aftonbladets bittra utfall som Minervas onationlighet (Minerva anklagades för ryska sympatier), och hon skall försöka att finna den medelväg i åsigter, som till anhängare eger så många medborgare af aktning och anseende, men näppeligen ännu eger någon representant inom publiciteten.» Hon lofvar att icke tolka Island of Rhodus med Rhode-lsland och »les courtisanes du Palais Royal» med Pala is Roy als hofdamer — öfversättningar som förekommit i den samtida pressen. Hon lofvar att »i originaluppsatser aldrig vara sentimentalare än herr Bottigers sångmö, aldrig mer passionerad än Dagligt Allehanda (ett stående stickord mot den tidens Allehanda) och aldrig qvickare
Källa: Project Runeberg ·