Sida 80
4. »Freja» och tidningsgrälet 1837
80
»FREJA» OCH TIDNINGSGRÄLET 1 887.
rubricera förbrytelsen, helst om sjelfva rubriken innebure en smädelse.» Nu hade Freja yttrat: »I begagnaden er konungs Eder gifna namn för att deröfver inskrifva edra egna meningar, liksom förfalskaren begagnar sig af ett namn, det han bemäktigat sig för att deraf göra en skuldsedel.» Häri, sade aktör, låge en vrängd framställning; konungen hade alls icke satt sitt namn under reglementet, »och något in-skrifvande af egna meningar öfver konungens namn kunde således här icke komma i fråga.» Vidare ordades om förfalskning och förfalskare, uttryck som enligt aktör inneburo en smädelse. Slutligen innehöll lilla Freja denna harang om Cronstedt och hans hjelp, amiralitetskammarrådet Widin: »Tiotal af år, vakor, mödor, sträfvanden kunna icke aftvå den fläck, I satt på edra namn, och man skall en gång fråga edra barn, om de äro afkomlingar till dem, som förfalskade en svensk konungs befallningar till sitt folk.» Då de felaktige icke på grund af laga kraftvunnen dom voro öfverbevisade om brott, hvarigenom hedern förverkades, stämplades dessa tillmälen såsom »äreröriga och smädliga».
Utgången af aktionen blef dock bättre, än man väntat sig. Juryn dömde Freja att böta två hundra riksdaler, och Freja svarade spetsigt: »Vi lemna juryns dom åt sitt värde, men det vi kunna försäkra vår allmänhet är, att lika litet som denna straffbestämmelse skall afskräcka oss från att öppet, såsom förr, uttala våra omdömen, lika litet skall den förmå att lägga någon skärpa i de moderata grundsatser vi alltid hyllat.»
Innehållet i Freja under 1837 är för öfrigt ganska rikhaltigt efter den tidens fordringar. Der finnas artiklar om Nya elementarskolan, uppsatser om Norge, frimureriet m. m.; dödsrunor öfver Wetterstedt, Lagerbjelke, Sondén, öfversättningar från Balzac, recensioner och poem, och bland skalderna märkas Dahlgren, Nicander och Böttiger.
Betecknande för Nicander vid denna tid af hans lif är Mellins lilla anekdot om hans plats i opinionen. Den 28 september 1835 skrifver han och berättar om skalden Long-fellows stockholmsvistelse. »När han kom till Stockholm, frågade han sin hyrlakej, huru han skulle få reda på kungl, sekreteraren Nicander. Lakejen lofvade att höra efter och underrättade derpå Longfellow, att kungl, sekreterame Nicander och Hierta hade konspirerat mot konungen och voro landsförvista ur staden. Du ser således, huru det stora betjentpublicum tror om dig.»
Källa: Project Runeberg ·