Sida 111
Historien om en skeppsbotten
»Det var icke blott Ryssland, utan äfven Österrike; de dela helt cordialt gracerna mellan sig.»
Skada att inte Preussen var med; då hade man haft en lefvande tafla af Polens delning.
*
Den som en afton under den mörka årstiden vandrar mellan de höga husraderna äfven vid våra större gator och kastar en blick uppåt de begge raderna, kan genast göra den anmärkningen, att, med undantag af bottenvåningarna, som inrymma handelsbodar och förfriskningsställen, nästan allt det öfriga framställer sig öde och dystert. Mörkret gapar ur hundratusentals fönsterrutor. Icke ens skenet af en kakelugnsbrasa flammar derifrån. Men åt gårdssidorna är det både ljust och varmt; der packa familjerna in sig, glada att kunna hushålla på ljus och ved, men icke på rum, som likväl kosta vida mer och högst sällan begagnas. Detta är ett karaktersdrag hos vår goda hufvudstad: mycket för verlden, litet för sig sjelf och för egen beqvämlighet.
Men vid tiden för denna berättelse fanns det vid Regeringsgatan en större våning en trappa upp, som alltid var rikt upplyst från klockan åtta på qvällen ända till dagningen. Det var der Diplomaternas drottning mottog medlemmarne af diplomatiska kåren. Man träffades der på neutralt område, slapp tala om politik, hvilket skall vara lika motbjudande för diplomater som det är för läkare, samlade till konsultation, att tala om sjukdomar och medicin. Det är kanske med dem som med Roms augurer: de kunna ej mötas utan att le.
Marionetter i sina regeringars hand, fingo på detta fridlysta ställe herrar diplomater spela sina egna kort, till och med lägga dem öppna på bordet. Deremellan talade man om teaterpjeser, mest dock om baletter, allramest om de vackra ben och små fötter, som utföra dem. Så fann Jupiter alltid sin störste glädje hos svaga dödliga, helst hos de svagaste bland dem.
En afton — ungefär en vecka efter maskeraden — var den lysande samlingen särdeles talrik. Det var supédags. De förnäma gästerna reste sig från spelborden och gingo ut i matsalen, der drottningen — det enda synliga
Källa: Project Runeberg ·