Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död

fruntimret — väntade dem vid ett supébord, dignande under silfver och kristall, doftande af utsökta rätter.

Man hade lyckligt hunnit med den första och sköljt ned den med ett glas ädelt vin, då nöjet oförmodadt stördes af ett utrop från drottningen, så genomträngande, att den, som icke ännu tömt sitt glas, stälde det otömdt tillbaka på bordet.

I matsalen visade sig en främmande mansperson — ingen hade sett när han kom in — ytterst tarfligt klädd, magert, gulblekt ansigte, men ett par gröna, starkt lysande ögon, som, djerft mönstrande den ena gästen efter den andra, slutligen riktades mot värdinnan med den verkan, att hon med händerna för ansigtet nedsjönk på en stol. Det uppstod en stund af pinsam tystnad.

»Comment vous portez-vous?» började ändtligen främlingen; »Wie geht’s? How do you do? Kak sie maite? Ty jag kan äfven ryska, som ni hör. Jag har till och med kunnat hebreiska i min barndom. Hebreiskan borde vara diplomaternas språk, ty det läses baklänges, går motsols och raderna se ut som knyppelspetsar.»

»Hvem är ni?» frågade en af gästerna, som ändtligen hunnit lösgöra sig från den häpnad, som gripit alla.

»Jo,» svarade främlingen, »förr var drottningen der min hustru; men nu, efter hvad jag kan finna, är jag blott kungen-gemålen. Annars heter jag helt enkelt Ask, f. d. handlande i Vestervik och f. d. fånge på Malmö fästning.»

»En fånge! Fästningsfånge!» ropades från alla sidor af bordet.

»Men som stått ut sin pers,» förklarade Ask, »och jag har frisedeln på fickan. Ingenting är väl naturligare, än att mannen efter sju års ofrivillig skilsmessa tager in hos sin hustru. Hon har förkofrat sig, ser jag; men det har jag omöjligen kunnat göra. Det är fångbevakningen, men icke fången, som den lotten är beskärd.»

Åter en djup tystnad. Det artade sig till en förveckling, svårlöst för sjelfva diplomatien.

»Man bäfvar för mig som barn för busen,» började Ask ånyo, »och man gör orätt deri. Visst har jag haft mina hyss för mig i mina dar, men så har jag också fått sota