Sida 141
Historien om en skeppsbotten
Det var en vacker septemberafton, och som hettan inne var tryckande, så öppnades ett fönster i salen. Bäst vi nu trängdes derinne, sågo vi ett hufvud titta in genom det öppna fönstret.
»Pelle Dubb!» ropade vi om hvarandra; »hvad du dröjt länge! Skynda dig, men gå andra vägenI»
»Nej,» svarade Pelle Dubb, »jag kommer med återbud, jag kan inte vara med i afton.» Och derpå försvann han.
»Få se om han inte ställer till nytt spektakel,» yttrade presten till mig och skyndade ut, och jag efter presten.
Utkomna på gården, hörde vi brådskande fötter på stigen, som leder upp till landsvägen. Vi satte efter. Presten var starksprungen och hade sitt intresse vid att vigseln ordentligen försiggick. Han hade tre tal i beredskap: ett strax efter vigseln, det andra vid bordet och skålen för brudparet, det tredje för tomtebolycka i de nygiftas hem. Också for han af som en pil, och jag efter pilen. Vi upphunno Pelle Dubb och höggo tag i honom.
»Tänker du ställa till skandal!» ropade presten; »skall du springa från din trolofvade på det viset?»
Källa: Project Runeberg ·