Sida 151
Historien om en skeppsbotten
»Han är för god!» *
åndagen i förra veckan föll min blick på följande dödsannons:
»Tillkännagifves, att
Kyrkoherden i Katarina församling, Fullmäktigen i Rikets Ständers Riksgäldskontor FREDRIK VILHELM ÖFVERSTRÖM fridfullt afsomnade i Stockholm» etc.
Det kändes i mitt hjerta ett styng, och verkan deraf genomdallrade ett nära femtioårigt minne. Det var dock icke länge sedan jag såg honom, och jag visste icke ens, att han varit sjuk. Före mig i år, liksom i mycket annat, gick han då äfven före mig i grafven.
En dag kom han efter mig på gatan — det är bestämdt fyrtiofem år sedan — och frågade:
»Får jag i morgon bittida läsa öfver min lexa hos dig?»
»Har du då inga böcker sjelf?»
»Nej, jag går alltid hvar morgon till någon af kamraterna och läser öfver.»
Ditintills hade jag endast hört talas om s. k. matdagar för fattiga skolbarn och ynglingar. Jag minns ej, om Öfver-ström hade sådana, men nog behöfde han dem. Aldrig såg jag ett frukostbröd i hans hand, men en bit fick han af en hvar, och han slukade den med samma lätthet som lexan. Emellertid, utan att ega en enda bok, läste han öfver och kunde både för sig och andra. Han var vårt lexikon och fick för det många snubbor af lärarne, hvilkas stora favorit
* Införd i Illustrerad Tidning den 14 oktober 1865.
Källa: Project Runeberg ·