Sida 152
Historien om en skeppsbotten
han för öfrigt var. Men det halp ej: han fortfor att sufflera oss under lektionerna.
»Öfverström är ohjelplig — han är för godi» yttrade lärarne.
Han var ingen slag!skämpe, som de fleste af oss. Äfven för de bittraste förolämpningar hade han endast ett småleende till svar.
»Öfverström är ohjelplig — han är för god!» yttrade kamraterna.
En gång besökte jag honom och bultade länge på dörren i en mörk farstu inne på gården till ett hus vid Regeringsgatan. Ändtligen öppnades dörren på glänt. Os af svedt kläde stack mig i näsan, och genom ett moln af dam såg jag en karl sitta på ett skräddarbord. Det var Öfverströms far. Men nu visade sig Öfverström sjelf.
»Jag har inte så att jag kan ta emot dig,» sade han, i det han med ett uttryck af förlägenhet sköt mig ur farstun.
»Inte ha så att man kan ta emot en nioårig gäst!» tänkte jag.
»Kan jag då möjligen vara en vigtigare person än jag sjelf tror?» höll jag på att tillägga, då jag i detsamma hörde en qvinnoröst inifrån rummet yttra följande:
»Det är väl någon ny abcdarius, som han skall plugga vett i. Vilhelm är alltid för god.»
Jag förnyade icke besöket. När jag kom in på gymnasium, var Öfverström redan primus i »öfre ringen». Han hade, om jag minns rätt, hoppat öfver en hel klass i trivialskolan. Det var vid en afgångsexamen på gymnasium som jag hörde Olof Wallin, framlidne erkebiskopen, yttra dessa ord:
»Mina barn! Om I viljen fram i verlden och vinna medmenniskors aktning, så speglen er i Öfverström. Han är flitens och sedlighetens spegel.»
Jag vet ej hur många följde rådet; men jag tror nästan att de gått längst, som speglat sig minst. Ett år derefter återfann jag honom som informator för en högre embetsmans söner. När jag skulle gå, yttrade sönernas fader till mig:
»Jag skattar mig lycklig, som fått en sådan lärare för mina barn; men för sig sjelf är han den mest opraktiska menniska jag sett. Det gör honom detsamma, om han har en rock eller har ingen. Han är för god, och på det sättet kommer man ej långt. Der han står, der kommer han nog att stå.»
Källa: Project Runeberg ·