Sida 169
Historien om en skeppsbotten
som på bestämd timme nedhissades till honom, en röst ljudande ofvatiifrån:
»Du har här en vän. Bryt brödet med uppmärksamhet!»
Han bryter sitt bröd och upptäcker deruti ett litet paket, innehållande ett elddon, en ljusbit och ett hopviket papper. Han tänder ljusbiten, utvecklar papperet och ögnar deri. För första gången på mycket länge lättar en suck hans bröst. Han känner sig genomvärmd, fast det är vintertiden. Om det varit sommar, skulle han ha känt sig genomsvalkad, uppfriskad. Han läser, läser om igen, så länge ljusbiten räcker, och när den är förtärd, saknar han den ej, ty det är ljust i hans hjerna, ljust i hjertat. Med en barn-domsbön på sina läppar slumrar han in, drömmer om ett änglalikt väsen, som, då han lefvande sänktes ned i sin graf, lemnades efter på jorden.
En annan gång bekommer han några rena pappersblad med en blyertspenna. Han får då äfven skrifva, och han skrifver, lägger i dessa blad hela sin själ. Hans förtorkade öga har till och med öfrig en tår till sigill på det lilla bref, som, lagdt i den tomma vattenskålen, hissas upp, följer med den och försvinner. Så dag på dag, år på år.
En morgon mottager kastellets kommendant rapport derom, att en af statsfångarne funnits död i sin håla, äfven-som att man vid hans bröst och närmast hans hjerta upptäckt en bundt skrifvet papper. Man undersöker denna bundt och finner en mängd breflappar, alla skrifna af samma hand. Orden äro ett barns ord till en olycklig far, ord som kunnat beveka stock och sten, beveka allt, utom kung Ferdinands bödelsknektar. Hvem är då den högförrädare, som vågat föra dessa lifvets ord till lifstidsfången, till Perelli, hvilken en dag höjde handen mot Neapels konunga-tron? Man misstänker allt, undersöker allt, men finner intet. Visserligen anställer man polisförhör med den dödes dotter, och hon erkänner otvunget, att hon brefvexlat med sin far; men vid hvarje fråga om den, som befordrat brefvexlingen, är hon stum som muren. Kung Ferdinands polis visste nog medel mot stumhet; men Olympias ungdom och skönhet hade för många försvarare vid äfven sjelfva hofvet, och Perellis dotter gick fri.
Källa: Project Runeberg ·