Sida 202
Historien om en skeppsbotten
MAN ITALIEN.
fallet på militäriskt vis kastat kapuschongen utåt ryggen, hvarigenom han fick visa först en hals, värdig en Herkules, och sedan ett hufvud, hvars rika skägg kunnat anstå en arabisk höfding. Den bruna kåpan, uppskörtad ända till höfterna, sammanhölls kring lifvet medelst en grof snodd eller sträng, hvaruti satt en lång pistol helt broderligt bredvid krucifixet. Lika utrustade voro de öfriga klosterbröderna.
»Välsignelse öfver dig, Italiens räddare, du frihetens Messias!» yttrade den krigiske patern till Garibaldi. »I tolf år har kyrkans bann rufvat öfver ditt hufvud. Jag löser dig derifrån i kyrkans namn, ty dertill hafva vi makt och rättighet. Illa vore det bestäldt med verlden, om det icke funnes andra nycklar till himmelriket än de två förrostade, som hänga på den helige faderns svaga arm. Amen!»
»Amen!» instämde bröderna under ifriga korstecken.
Icke många af våra prester skulle visa sig så resonabla som Siciliens munkar. Också hade de under de senare åren tagit liflig del i de tidt och ofta förnyade rörelserna på ön. Att börja med, hade de låtit hår och skägg obe-hindradt växa, till stor förargelse för den helige fadern, hvilken slungat anatem på anatem mot de orakade. Vidare hade de, utledsna vid att oupphörligen gissla sina egna kroppar, såsom ordensreglerna påbjödo, funnit det mera kristligt att unna andra lika godt som sig sjelfva, hvarför de öfverallt, der de påträffade påfvens eller konungens anhängare, på det handgripligaste tilltygade dem. Slutligen hade många af dem, gripna af Luthers anda, vågat högljudt sätta i fråga, huruvida det ej vore mer enligt med en sann kristendom att hafva egna hustrur, i stället för att vara biktfäder hos andras. Detta var, enligt Vatikanen, den största gudlösheten af alla.
Prester och munkar, som så kunna bära sig åt, kunna äfven bilda korporalskap och kompanier, bvilket också pater Pantaleone och hans heliga bröder på stället gjorde, hvar-efter de följde Siciliens befriare, skalande hurtigt på öfver berg och moras, trots fetman och sandalerna.
Så fortsattes dagsmarscherna under ökadt tillopp af munkar och picchiotti, hvartill kommo icke så få öfver-löpare från den kungliga hären. Ännu hade man icke mött någon fiende, men Garibaldi visste redan genom kunskapare och öfverlöpare, att en betydlig truppstyrka, väl försedd
Källa: Project Runeberg ·