Sida 203
Historien om en skeppsbotten
med artilleri och kavalleri, väntade honom vid Calatafimis eller Alcamos bergskedjor.
Tidigt på morgonen den femtonde uppnåddes Vita, en by en half mil från Calatafimi. Der hölls krigsråd, hvar-efter Garibaldi gaf order till allmänt framryckande och kastade dervid ut på tiraljörkedja hela sitt romerska kompani under Menottis befäl. Hvarenda man i detta kompani var en mästerskytt, som aldrig förfelade sitt mål.
Sedan nu den lilla skaran, utan att möta motstånd, genomträngt en tät skog af resliga pinier, befann den sig på en öppen del af den bergplatå, på hvilken de marscherat, begränsad af höga kullar, en ryggrad af Calatafimis berg, som norr- och söderut försvunno i fjerran. Det var ett pass, hvaraf en Leonidas kunnat göra ett Termopyle. Nu var det Xerxes som innehade Termopyle mot Leonidas, ty kullarne voro helt och hållet beklädda med kungliga trupper till häst och fot.
»Jag hade nästan förmodat,» yttrade Garibaldi till sin omgifning, »att de med sitt rytteri skulle mottaga oss på denna plats. Men aldrig gå de kungliga en till mötes: alltid måste man uppvakta dem. Aha!» tilläde han, när det fiendtliga artilleriet började spela från höjderna, »de bjuda oss åtminstone ett hjertligt välkommen. Kamrater 1» ropade han med rösten af en titan, som hördes öfverallt, genomträngande kanonernas dån, »kamrater! Der är vägen till Palermo!»
Ett härskri besvarade denna välkända röst, och nu bar det framåt med stormande vågors fart och oemotståndliga styrka. Sin vana trogen, ilade Garibaldi mellan bataljonerna. I sin vida, röda, för vinden fladdrande mantel liknade han en demon omgifven af eld, och som demoner stormade hans soldater. Genom kanonernas och handgevärens korsande eld skallade Garibaldihymnen, men hvarje komma i texten var som en sabel, hvarje punkt som en kula af bly. På hvarje dödshugg följde »Evviva la libertå!» Bergens genljud mångdubblade, rytande, stridens dån. Vid sidan af menniskan, när hon rasar, blir tigern ett lam, örnen en dufva. I sådana stunder har afgrunden knappast någon djefvul, som icke skulle buga sig för mästerskapet hos Guds afbild menniskan.
Vid ett tillfälle, och under det striden pågick som hetast, omhvirflande de kämpande med rök och dam,
Källa: Project Runeberg ·