Sida 229
Historien om en skeppsbotten
mustig svordom. Handsölaren har merendels antingen varit gardist eller dräng. Hvilketdera, märkes lätt på den olika hållningen. Den förre vill gerna spela öfversittare öfver den senare eller den civile, hvilket förorsakar rätt blodiga slagsmål mellan dem. Dock anses de förre mer ordentliga och påpassliga än de senare, en naturlig följd af tjenst-göringen vid gardet, der ordningssinnet onekligen utvecklas med mer eller mindre tjenliga medel. Flere handsölare äro gifta, vanligtvis med tvätterskor, ehuru man icke gerna kan se det på männens toalett. Men de flesta äro ungkarlar och föra hög diet, men bry sig icke mycket om frun-
timmer. Bleckjumfrurna på disken äro de enda de fria till, och dem de benämna med mer eller mindre ljufva namn, såsom »morgon- och aftonsupar», »beskar», »klämtare», »fanjunkare» o. s. v. — De ordentligaste af alla handsölarne finner man utanför de större handelskontoren, hvilkas klienter de anse sig vara och i sjelfva verket också äro, ty de stå endast dem till tjenst. Desse tala ofta om affärer, beklaga sig öfver »kriser» och säga sig till och med ha blifvit lidande på den senaste. En och annan af ifrågavarande klass har, med tanken på sin framtid, sparat och kunnat lägga ihop rätt artiga styfrar; men dessa höra till de få undantagen. En och annan har sett bättre dagar och njutit
Källa: Project Runeberg ·