Sida 232
Historien om en skeppsbotten
det också, såvida han har förmåga dertill. God vilja saknar han aldrig. Hans ultima ratio är i den vägen precist densamma som furstarnes och folkens, med den skilnaden likväl, att han i stället för lagern undfägnas med hassel och björk af prisdomare med keppis och batong, men så stolt-serar han icke heller mycket hvarken öfver sin egen eller sina fäders ära. Han är en paria, som ingen annan än polisen frågar efter eller tager reda på. Hvem är hans
fader? Hvem vet? Kanske någon högt ansedd eller uppsatt medlem af samhället. Och hans moder? Kanske samlar hon lumpor och ben, eller i lyckligaste fall sitter på något fattighus. För öfrigt är han ej känd för någon öfverdrifven slägtkärlek. Måhända har han funnit, att slägt och vänner äro värst; åtminstone är han sjelf ett lefvande bevis derpå, den stackars varelsen, som kanske aldrig uppsnappat en faders eller moders ömma, varnande stämma. Lagarne känner han ej, men desto mer dess skipare. Ofta sitter han sjelf
Källa: Project Runeberg ·