Sida 238
Historien om en skeppsbotten
‘242
STOCKHOr.JlSTYPEfi.
knän. När mångelskan sent om qvällen kommer till sitt aflägsna hem, än drypande af regn, än stel som isstoden, har hon kanske stugan full med barn och dertill en oregerlig man att dra försorg om. Hvad lifvets nöjen och förströelser angår, känner hon dem knappast till namnet. Hennes enda förströelse är att blåsa på kolen under kaffepannan och
hennes enda fröjd att tömma ett dussin koppar brännhet kaffesump om dagen. Sällan kan hon lägga ihop så mycket af sin vinst, att hon deraf på ålderdomen kan lefva. »Man måste hålla i så länge lifhanken sitter i en,» yttrade en gång till oss en sjuttifemårig mångelska, som nära ett halft sekel suttit på Hötorget, »och när vi flytta från vår balja, så flytta vi raka vägen till grafven.»
Källa: Project Runeberg ·